Tidsmaskin

Front 242 var inte så dammiga trots allt. Tvärtom lyckades de ganska väl även med sina äldre låtar. Tyvärr ölade jag så länge på Nyhavn att jag (*dunkar skallen i väggen*) missade början på konserten, vågade aldrig fråga hur länge de spelat innan jag dök upp. I övrigt en lugn kväll, jag var hemma före tolv.

Idag middag hos föräldrarna och sedan vindsstädning. Ett antal astunga lådor med böcker och gammalt skolmaterial hamnade där uppe vid flytten för sju år sedan, och nu kändes det rätt lämpligt att ta itu med den saken. Och det mesta gick i soporna, för jag kan aldrig tänka mig att jag någonsin kommer att läsa exempelvis Programmering i inkrementellt system (den hemska PINKen som vi LISPade oss genom och fick oss att byta ut alla frågetecken mot bokstaven p. "Lunchp" "NIL. Jag är inte hungrig just nu. Senarep" "T") igen. Eller något av de andra ämnen vars föreläsningsanteckningar och labbrapporter prydligt satts in i pärmar i väntan på bättre tider eller en omstart. Roligare var i såfall att botanisera bland mina barn- och ungdomsteckningar. Det var mycket krig och teknik på den tiden - bilar, MC och diverse synthar. Knapplayouterna på instrumenten är extremt noga uttänkta, dock kan jag inte minnas jag hade någon som helst idé om vad knapparna skulle vara till. Till min stora glädje har jag nu en hel pärm med bilder och annat som jag kommer att vårda ömt.

I ett par lådor fanns det leksaker. Uppenbart är att om man skulle gå efter leksakslådan skulle jag och lillebror varit atomfysiker idag. I stort sett allt var sönderlekt ner till minsta odelbara nivå. Den enda hela actiongubben var en indian, av Big Jim återfanns på olika platser huvud, torso, en arm och ett och ett halvt ben. Vi hittade halva hans dykutrustning, delar av hans djungelexpedition inklusive ett antal farliga djur (kan ju alltid skylla på tigern att Big Jim är så sönderdelad) samt resterna av en vinterexpedition. Min gubbe var Big Jeff, var han blev av minns jag inte, men en gissning är att han antingen avled i ”grusbunken” (som vi kallade den, gårdens jättelika motsvarighet till stadsungarna pyttiga sandlådor) eller blev söndersprängd tillsammans med diverse modellflygplan, båtar och andra saker som kunde förmås flyga i luften av fem- och tioöressmällare och kina- och maxipuffar. Gick det att spränga sprängde vi det.

Och på i stort sett alla av de överlevande sakerna med hjul fanns bitmärken sedan en viss person (inte jag och inte vår kanin) älskade att äta gummihjul. Också ett minne att vårda.