Efter tentan förra torsdagen stack jag och L till London på en helgtripp. Ls systerson E skulle namnges i en borgerlig ceremoni i det lokala stadshuset och sedan skulle det festas/firas hemma hos systern S och maken A. Allt var mycket trevligt, ceremonin var verkligen fin och värdig och på festen efteråt passade vi på att mingla i trängseln, och försåg oss från de delikata bufféfaten. E var glad och lycklig över uppståndelsen och det hela inramades av att det var Guy Fawkes Night på kvällen och himlen lystes upp av fyrverkerier. Morgonen efter återstod att städa upp efter det dryga 60-tal gäster som varit med på kvällen, och öppna alla presenter. Det märktes att många av S och As vänskapskrets är kreativa människor, E fick små böcker och berättelser som gjorts och tryckts enkom för honom. Av oss fick han en sagobok och två ordböcker, de två senare tyckte vi även herr A kunde ha nytta av (det finns helt säkert något tillfälle då en engelsman kan ha användning av vanliga svenska ord som ”ökenråtta” och ”bältdjur”).
Utöver att delta i festens olika faser hann vi med att handla kläder och skor. Två järnvägsstationer bort ligger ett av Europas största köpcenter Westfield som är ett himmelrike för den som behöver förnya garderoben. Tre eller fyra våningar (jag tappade räkningen, L sprang vilse), en enorm mängd affärer och även en enorm spännvidd på affärer. Budgetaffären Primark (där jag hittade ett par byxor för 10 pund och linnen kostar under två pund styck) ligger i princip vägg i vägg med tokexklusiva klockaffärer. Jag fyllde på mitt lager av skjortor och skor, L var inne i de flesta sportaffärerna och letade. Vi lyckades precis få igen resväskan och bagagegränsen klarades med knapp marginal.
Sen har dagarna fyllts med metodkurs och uppstartsmöte och planering för vårt första examensarbete. Vilket innebär att skoltiden nu spenderas i Lund. Metodkursen är inget jag jublar över. Statistik är ett bökigt ämne och det blir inte bättre av obegripliga föreläsningar i överfulla och obekväma föreläsningssalar. Vidare är jag - av sextiotalsestetikrelaterade orsaker - inte vidare förtjust i att springa runt i Blocket. De nakna korridorerna med sina solida trädörrar ger ett ytterst avvisande intryck, vilket förstärks av att den enda dekorationen är antingen sextiotalskonst eller stela porträtt av gamla professorer och överläkare vars bistra blickar (för)följer de förbipasserande.
Igår kunde jag iallafall avsluta veckan med en heldag på jobb och ett besked om en godkänd tenta. Det är skönt att kunna lägga patologibiten bakom sig, och om två veckor avslutas även metodkursen.
