Sagan om duvan och cykeln

Och på hemvägen lyckades jag cykla på en duva. Det var en lätt surrealistisk syn att se och känna hur hjulen åkte över det arma djuret, och ännu mer surrealistiskt var det att se högen av fjädrar efteråt och dessutom inte hitta offret (jo, jag gjorde ett eftersök). Så förhoppningsvis gick det bra ändå.

De som cyklade efter hade i alla fall jättekul åt det hela. Skönt man kan glädja någon.

Vuxenliv

Få saker är så avskyvärda som telefonförsäljare. Helt oförberett ställs man inför fantastiska möjligheter som ger en obegränsad lycka och glädje. Bara man tackar ja här och nu, när luren väl lagts på är det försent.

Lite samma känsla fick jag idag när jag lämnade banken efter den årliga översynen. Vi pratade pension som en dag blir aktuell och långt innan dess det liv jag kommer att leva om lite mer än ett år när jag tvingas säga tack och adjö till konsultjobbet för att spendera all vaken tid i landstingspyjamas någonstans på det stora SjukhUSet. Och det är lätt att bli fartblind när man med en knapptryckning flyttar en tredjedel av förmögenheten från ett konto till ett annat med lite bättre ränta (eventuellt, om nu inte kontot jag har idag med rörlig ränta går förbi det jag bytte till, vars ränta är bunden på ett år), och på stört ska välja en fond bland hundratals som ger bra avkastning och minimal risk. Någon sorts tröst är att de försetts med väldigt användarvänliga namn, typ ”Blandfond Försiktig” vilket till skillnad från ”Blandfond Offensiv” ger mer trygghet och mindre risk. Samtidigt känns det lite Stig-Helmer-nördigt på något sätt, och jag vill inte vara typen som uppfattas som jag har flytväst i badkaret. Så jag bestämde mig för att vara lite wild & crazy och investerade istället i ”Blandfond Medium”. Jag fick hålla hårt i stolen när jag sa ”Köp”, det nästan svindlade för ögonen.

Innan jag släpptes ut fick jag skriva på massa lappar där jag intygade att jag förstått att pengarna mycket väl kan försvinna ut i det blå och att banken i så fall är helt oskyldiga.

Så vi får väl se vart det barkar.

Wasserliebe

Arbetsveckan startade med regn och blåst efter en sommarvarm och soldränkt helg.

Första post-tentadagen på jobbet kom och gick utan någon större dramatik. Eller mja – innan jobbet var jag hos tandläkaren och minuten innan jag skulle kallas in fick jag ett nöd-SMS från kollegan i Stockholm om att vi hade ett driftstopp. Då tandläkaren är ett av de få ställen där det är omöjligt att distansarbeta blev svaret ”Starta om. Jag återkommer.” Tjugo minuter och noll hål senare ringde jag för att kolla läget och då snurrade allt som det skulle. Jag bara måste nämna att dagens besök i tortyrkammaren var första gången jag var helt onervös. Det hände nog sist när jag var typ femton. Tandtråd rockar fett, verkligen.

Helgen var lika delar lugn och hektisk. Vaknade i lördags med jordens migrän, lyckades trots detta ta mig till IKEA och handla lite nödvändigheter. Ett IKEA som jag besökte för första gången sedan de lämnade Bulltofta för evigheter sedan. Således var jag något bortkommen och förvirrad (måste man verkligen gå två trapport upp och sen en ner för att komma direkt till textilavdelningen?), men kom till slut hem med det jag föresatt mig att införskaffa. Nu när jag måste bädda för två insåg jag att bara hade udda påslakan, så det fick bli lite nya sådana. Och diskhanddukar, och nya sommartäcken så man vaknar sval och ”fräsch” (nåja) istället för genomsvettig och uttorkad.

I söndags fyllde lille V tre år och det firades med tjo och tjim och jordgubbstårta. Böckerna han fick av mig och L hade lite svårt att hävda sig mot grävmaskiner, cyklar och brandbilar, men det lär bli fler regniga dagar den här sommaren och då kommer de nog fram. Avslutade söndagen på Kamaki, ett grekhak som jag verkligen lyckats missa men som visade sig vara högst trevligt och mysigt trots läget alldeles intill en stor och bullrande väg.

Bye bye Lund

För omväxlings skull lyckades terminsslutet sammanfalla med sommaren, och med ett gassande solsken utanför salens fönster skrev vi vår terminstenta igår eftermiddags. Jag vet inte om jag klarade den, men den var i vilket fall inte på långa vägar så svår som jag trodde och fruktade. Däremot har det gått si och så med pluggandet; jag ägnade en vecka till att tokrepetera anatomin som vi hade förhör på förra veckan och den tid som återstod har jag haft enorma problem med sömnen vilket i sin tur gått ut över koncentrationen. Och till tentan skulle vi kunna väldigt mycket: blod, cirkulation, andning, matsmältning/näringsupptag, urinfunktion, reproduktion samt en strimma immunförsvar…

MEN nu är det sommarlov, och för första gången sedan i januari har jag en ledig helg. På måndag är det vanligt heltidsjobb som gäller, ska bli så otroligt skönt att ha fasta 8-17-tider och riktig fritid. Jag var lyckligare än studenterna när jag körde hem igår efter tentan.

I och med slutet på kursen är det också adjö till Lund. I september börjar jag plugga i Malmö istället. Känns en smula konstigt att inte längre vara full klass, men i övrigt ser jag bara fram emot att kunna cykla till skolan istället för att lägga massa tid på pendling.