Vuxenliv

Få saker är så avskyvärda som telefonförsäljare. Helt oförberett ställs man inför fantastiska möjligheter som ger en obegränsad lycka och glädje. Bara man tackar ja här och nu, när luren väl lagts på är det försent.

Lite samma känsla fick jag idag när jag lämnade banken efter den årliga översynen. Vi pratade pension som en dag blir aktuell och långt innan dess det liv jag kommer att leva om lite mer än ett år när jag tvingas säga tack och adjö till konsultjobbet för att spendera all vaken tid i landstingspyjamas någonstans på det stora SjukhUSet. Och det är lätt att bli fartblind när man med en knapptryckning flyttar en tredjedel av förmögenheten från ett konto till ett annat med lite bättre ränta (eventuellt, om nu inte kontot jag har idag med rörlig ränta går förbi det jag bytte till, vars ränta är bunden på ett år), och på stört ska välja en fond bland hundratals som ger bra avkastning och minimal risk. Någon sorts tröst är att de försetts med väldigt användarvänliga namn, typ ”Blandfond Försiktig” vilket till skillnad från ”Blandfond Offensiv” ger mer trygghet och mindre risk. Samtidigt känns det lite Stig-Helmer-nördigt på något sätt, och jag vill inte vara typen som uppfattas som jag har flytväst i badkaret. Så jag bestämde mig för att vara lite wild & crazy och investerade istället i ”Blandfond Medium”. Jag fick hålla hårt i stolen när jag sa ”Köp”, det nästan svindlade för ögonen.

Innan jag släpptes ut fick jag skriva på massa lappar där jag intygade att jag förstått att pengarna mycket väl kan försvinna ut i det blå och att banken i så fall är helt oskyldiga.

Så vi får väl se vart det barkar.