tisdag, november 30, 2010

The XXXLutz Experience

Efter att ha letat matbord på ett par olika ställen under några veckors tid hamnade vi till slut på XXXLutz i IKEAs gamla lokaler. Om detta stället har det florerat diverse rykten om allt från möbelkvalitet till matens förträfflighet. Ett rykte jag uppfunnit alldeles själv var att alla i personalen skulle bryta på tyska. Nog bröt de, men på alla andra språk. Jag blev gruvligt besviken.

Nåväl. Till vår förvåning fann vi här såväl bord som stolar som vi ville ha, och efter att ha mätt och testat storleken (bordet är större än det vi har idag och därmed lättare att kollidera med och det finns en övre gräns på antalet blåmärken per dag man kan acceptera) såg vi varandra i ögonen, tog varandras händer och Disneyglädjestrålade ”detta ska vi ha!”.

Så, efter jobbet idag tog jag bilen ut, och efter en pappersexcercis av typisk tysk manér (det är väldigt mycket "Herr" i bunten papper jag fick ut)(och jag vet att XXXLutz är från Österrike, men trodde inte de skulle brås så mycket på storebror i norr) sprang jag för att betala och hämta ut mina saker.
Sakerna fanns på lager, men medan jag för mitt inre väntade mig ett stort, varmt och ljust innelager visade sig verligheten bestå i ett blåshål i frihamnen (500 meter från jobbet, jag kan nog till och med se huset, snacka om omväg!) där en tyskbrytande kvinna (äntligen!) tog emot mina papper och sedan lät mig stå att vänta ute i det arktiska klimatet innan en tjomme långt om länge hivade ner lådorna från en öppen lastport. Väntan blev extra lång eftersom han missade att det stod saker på lappens bägge sidor...

Matt av upplevelsen har jag ännu bara skruvat ihop stolarna och så långt verkar kvaliteten vara helt ok. Vi får väl se när bordet är ihopsatt.

torsdag, november 25, 2010

På andra sidan

Idag var det dags för det första av två obduktionspass. Jag ska inte gå in på några detaljer, nöjer mig med att konstatera att det gick lättare än förväntat (mentalt sett, vi slapp de mer handgripliga delarna) och att kroppens inre inte alls liknar de färgglada illustrationer man kan hitta i böckerna.

Därefter hastade jag iväg till jobbet för ett eftermiddagspass bakom skärm och tangentbord.

Det är verkligen tvära kast just nu.

onsdag, november 24, 2010

Tre centimeter snö i Skåne

Som förväntat blev det jordens kaos i morse, när folk skulle till skola och jobb. Kvart över tio när vi skulle ha vårt PBL-möte var jag helt ensam. Sen kom först tutorn och såg förvirrad ut, följd av de två gruppmedlemmar som normalt brukar komma absolut sist. Resten satt fast i försenade bussar på vägen mellan Lund och Malmö. Det hela är svårt att begripa med tanke på att precis alla vetat om att det skulle snöa i natt. Och inte kom det mycket heller, snöskyffeln lämnade jag hemma.

För egen bestod snökaoset i frusna växlar på cykeln, samt lätt frusna öron på väg till jobb. Jag tyckte inte en halv minusgrad motiverade mössa, däremot borde jag kanske ha insett att nordanvinden definitivt gjorde det.

Dagens fråga: vem har bestämt att alla restauranger måste servera kålpudding eller kåldolmar denna onsdag? Inte ens jobbets matställe - som hade pannbiff överst på menyn - undkom utan tvingades abrupt byta till något kåljox de också.

söndag, november 21, 2010

Not Everyday Is Like Sunday

Trots extra jäsning och en maratonbakning i ugn blidde bröd nummer två inget mer än krispig gegga och förpassades därmed även den till soporna. Det har sedan rapporterats om mystiska ljud från soprummet men jag tror inte limporna är de skyldiga till detta.

Helgen i övrigt har varit rätt så intensiv. I fredags kväll konsert med nån sorts rockband, jag var där för att första-hjälpa. Det var en intressant upplevelse, tror sällan jag sett så många tatuerade människor på samma ställe samtidigt. På scenen röjdes det och bandet backades av en magnifik eldshow, förmodligen hade de också en gasläcka för doften av ruttna ägg kunde inte någon missa. Det blev en bra kväll ur jobbsynvinkel, och med mina nya Peltorkåpor blev det tämligen uthärdligt.

I övrigt denna helg har vi lyckats tömma alla kartonger vi hade stående i köket. Alla luckor går att stänga och inga skåp har lossnat från väggarna så det känns riktigt bra. Idag gjorde vi en ny möbelaffärsrunda, hittade ett köksbord vi kan tänka oss men i gengäld har vi nu fått problem med att hitta matchande stolar, taklampa, köksmatta och köksgolv. Vill. Ha. Hus. Nu.

Det har även varit premiär för glögg och pepparkakor med ädelost. Det var gott men vi underskattade den sederande effekten, redan klockan halv elva nådde vi vegetativt tillstånd i soffan, trots Monty Python på DVDn. Känns verkligen som att man utnyttjar lördagkvällarna maximalt.

Istället fick jag i hast bege mig till jobbet för att starta om en server i morse, så det var nog lika bra att det inte blev något partajande till halv fem. Dessutom har vi lungvecka och det är ett låååångt kapitel i boken.

torsdag, november 18, 2010

Varde bröd?

Surdegen blev inte gladare när jag försökte omvandla den till bröd. Efter att ha lagt till ytterligare mjöl, vatten och salt, rört, knådat, svurit, jäst i över ett dygn och avslutningsvis kört hälften av geggan i ugnen (L räddade mig genom att helt apropå hitta ett par brödformar i en flyttkartong) visade sig resultatet bli en ytterst kompakt degklump som var krasig på ytan men tämligen degig på insidan. Ingen risk för vapenklassning vilket jag fruktade, men skulle jag sålt den skulle det nog vara iallafall en treårsgräns på den. Eländet hamnade i soporna, även om de frasigare delarna var fullt ätbara och faktiskt riktigt goda. Den andra halvan av geggan fick jäsa över natten och åkte in i ugnen i morse. Efter en timme var den inte på långa vägar klar. Nu står den gottar sig i en avsvalnande ugn.

Lärdom 1: jäst är bra, tror jag.

Lärdom 2: bråttom och surdeg är två ord som inte ryms i samma mening. Eller ordlista.

tisdag, november 16, 2010

...goes surdeg

I likhet med alla andra trettioplusmän har jag börjat surdegsbaka, och i likhet med alla andra bloggande trettioplusmän måste jag blogga om det.

Ännu så länge är det i och för sig inte mycket att skriva hem om, det står en skål med en gegga av vatten och rågmjöl (som dammar något så in i helskotta när man ska hälla upp det) i köket och bubblar och har sig. Geggan kallas på fackspråk ”surdegsgrund” (hej, vad jag lärt mig) och den ska sen åstadkomma fantastiskt gott bröd. På något sätt. Genom att man tillsätter mer vatten och rågmjöl.

Problemet är att hitta ett bra recept på nätet. Det finns typ hundratals sidor där surdegsbakande trettioplusmän bloggar recept och kommenterar andra surdegsbakande trettioplusmäns bakande och bloggande. Och ingen har samma recept som någon annan. Man kan ha geggan i rumstemperatur, gärna lite varmare, absolut inte högre än 40 grader (då dör geggan) eller så ska man använda 46-gradigt vatten (geggan dör och återuppstår?). Geggan ska matas en gång om dagen, två gånger om dagen eller inte alls, röras om, förvaras lufttätt eller bara nästan, ibland i kylskåp, oftare ovanpå. Sen finns det så klart proportioner mellan vatten och rågmjöl, som ska leda till en gegga som har expanderat, men inte för mycket, som inte är för fast men inte för lös. Som luktar syrligt men inte för syrligt.

Lägg där till att en av de mer promenenta bloggarna påpekar vikten av att följa recepten, CHANSA INTE är deras första och viktigaste regel.

Ingenstans står det att surdegsbak ska ge migrän, jag rekommenderar alltså valfritt recept kompletteras med "Alvedon v.b.".

Fortsättning följer.