The XXXLutz Experience

Efter att ha letat matbord på ett par olika ställen under några veckors tid hamnade vi till slut på XXXLutz i IKEAs gamla lokaler. Om detta stället har det florerat diverse rykten om allt från möbelkvalitet till matens förträfflighet. Ett rykte jag uppfunnit alldeles själv var att alla i personalen skulle bryta på tyska. Nog bröt de, men på alla andra språk. Jag blev gruvligt besviken.

Nåväl. Till vår förvåning fann vi här såväl bord som stolar som vi ville ha, och efter att ha mätt och testat storleken (bordet är större än det vi har idag och därmed lättare att kollidera med och det finns en övre gräns på antalet blåmärken per dag man kan acceptera) såg vi varandra i ögonen, tog varandras händer och Disneyglädjestrålade ”detta ska vi ha!”.

Så, efter jobbet idag tog jag bilen ut, och efter en pappersexcercis av typisk tysk manér (det är väldigt mycket "Herr" i bunten papper jag fick ut)(och jag vet att XXXLutz är från Österrike, men trodde inte de skulle brås så mycket på storebror i norr) sprang jag för att betala och hämta ut mina saker.
Sakerna fanns på lager, men medan jag för mitt inre väntade mig ett stort, varmt och ljust innelager visade sig verligheten bestå i ett blåshål i frihamnen (500 meter från jobbet, jag kan nog till och med se huset, snacka om omväg!) där en tyskbrytande kvinna (äntligen!) tog emot mina papper och sedan lät mig stå att vänta ute i det arktiska klimatet innan en tjomme långt om länge hivade ner lådorna från en öppen lastport. Väntan blev extra lång eftersom han missade att det stod saker på lappens bägge sidor...

Matt av upplevelsen har jag ännu bara skruvat ihop stolarna och så långt verkar kvaliteten vara helt ok. Vi får väl se när bordet är ihopsatt.