...goes surdeg

I likhet med alla andra trettioplusmän har jag börjat surdegsbaka, och i likhet med alla andra bloggande trettioplusmän måste jag blogga om det.

Ännu så länge är det i och för sig inte mycket att skriva hem om, det står en skål med en gegga av vatten och rågmjöl (som dammar något så in i helskotta när man ska hälla upp det) i köket och bubblar och har sig. Geggan kallas på fackspråk ”surdegsgrund” (hej, vad jag lärt mig) och den ska sen åstadkomma fantastiskt gott bröd. På något sätt. Genom att man tillsätter mer vatten och rågmjöl.

Problemet är att hitta ett bra recept på nätet. Det finns typ hundratals sidor där surdegsbakande trettioplusmän bloggar recept och kommenterar andra surdegsbakande trettioplusmäns bakande och bloggande. Och ingen har samma recept som någon annan. Man kan ha geggan i rumstemperatur, gärna lite varmare, absolut inte högre än 40 grader (då dör geggan) eller så ska man använda 46-gradigt vatten (geggan dör och återuppstår?). Geggan ska matas en gång om dagen, två gånger om dagen eller inte alls, röras om, förvaras lufttätt eller bara nästan, ibland i kylskåp, oftare ovanpå. Sen finns det så klart proportioner mellan vatten och rågmjöl, som ska leda till en gegga som har expanderat, men inte för mycket, som inte är för fast men inte för lös. Som luktar syrligt men inte för syrligt.

Lägg där till att en av de mer promenenta bloggarna påpekar vikten av att följa recepten, CHANSA INTE är deras första och viktigaste regel.

Ingenstans står det att surdegsbak ska ge migrän, jag rekommenderar alltså valfritt recept kompletteras med "Alvedon v.b.".

Fortsättning följer.