Spela för livet

Ikväll var det dags för den hett efterlängtade Sofia Karlsson-konserten på Pildammsteatern. Perfekt uteväder och – naturligt eftersom det var gratis – fullkomligt knökat med folk. Folk trängdes framför, vid sidan om och så gott det gick även bakom scen.
Musikaliskt var det glimrande, det barn som får växa upp till hennes vaggvisor kan skatta sig lyckligt. Funderar på att försöka knipa någon av de sista biljetterna till Jul i folkton som går veckan före jul. 450 spänn är mycket, men å andra sidan lär det bli en fantastisk konsert.

Och precis som på konserten på St Gertrud för två år sen (var det väl?) så hade jag Tom Prahl i närheten. Då satt han i stolen intill, nu satt han på raden ovanför två meter bort. Märkliga omständigheter.

I morgon bitti ska jag ge mig på taket igen. Nu har jag tre liter färg och den bredaste roller jag kunde hitta, nu ska det banne mig bli jämnvitt.

Viskningar och vrål

När jag vaknade i morse var jag mentalt förberedd på en vecka lugnare än lugn. Den illusionen sprack rätt omgående när VD dyker in och glatt meddelar att det ska flygas in minst tio pers de kommande veckorna för att tillsammans lösa lite brådskande problem.

Klockan tre var jag också en del av lösningen, så från och med i morgon ska jag sitta och testa websidor. Det roliga i sammanhanget är att sist jag testade vår webb, så blev jag utröstad av öråd... jag menar utvecklarna eftersom jag testade för hårt och lyckades få webben att frambringa fel som fick härdsmältan i Tjernobyl att liknas vid en "mindre olycka".

Löpningen idag gick dåligt, eller mer exakt - det gick om jag gick. Det var på tok för varmt att springa, så det blev lite smålugn intervalljoggning istället.

Avslutningsvis gav jag mig på att försöka måla taket i köket. På frågan - hur svårt kan det bli, blir svaret - "why, oh why". Blir minst en omgång till, som det ser ut nu...

Det som inte dödar II

I veckan har jag haft en ny polsk kollega på besök. Han är rätt ung men högst kompetent och mycket trevlig. Meningen med hans besök var att jag skulle lära honom allt jag kan vilket givet mina pedagogiska färdigheter var lättare sagt än gjort. Det blev en massa whiteboardpresentationer och försök att förklara varför vi gör si ("av gammal vana") och så ("det lät bra i teorin"), och en ganska halvsömnig vecka fram till igår då vi hittade en virussmittad maskin just i Polen (en av anledningarna till att jag tycker det ska bli alldeles lysande att vi får lite riktiga IT-personer på kontoret där) som vi fick ge all uppmärksamhet och inte heller ville släppa förrän problemet var helt löst. Arton mantimmar la vi ner, men datorinnehavaren blev otroligt nöjd. Kort senare körde jag min egen maskin i putten, en uppdatering som fick maskinen att starta om utan att någonsin kunna köra färdigt installationen. Blev lite halvjäktigt när en annan kollega behövde brådskande assistans med en ny demomiljö…

Framåt eftermiddagen idag åkte kollegan hem och jag kunde hålla helg. Sprang min andra ”lite mer än fem kilometer”-runda och denna gång sprang jag verkligen från början till slut och kom i mål på 33 min 34 sek. Jag är omåttligt stolt, det är andra gången i livet jag lyckas löpa hela distansen, och man ska ju motionera runt trettio minuter om dagen säger de som vet. Tur med vädret hade jag också, DMIs väderradar visade att ett rejält regnområde höll på att komma in över Malmö men först på hemvägen öppnade sig himlen och då satt jag tryggt i bilen.

I morgon måla, och sedan cykelpubrunda genom stan. Jag säger uh-uh redan nu.

Det som inte dödar...

...härdar. Ikväll avverkade jag Bulltoftas (ca) femkilometersslinga på 37 minuter. Bortsett från 500 meters raskt stapplande efter fyra kilometer sprang jag hela tiden.

Nu svettas jag som en gris trots att jag duschat, men skönt är det. Kommer att sova gott i natt.

Skäggen

Den första tanken när jag kom till Backafestivalen var – oh nej, jag har hamnat i en Lukas Moodyssonfilm om sjuttiotalet. Det var väldigt mycket killar med skägg, pyjamas och keps i mao- eller che-stuk. Och tjejer som gick runt i sina egna världar i batikklänningar, dansandes genom att vicka på axlarna och lyckligt bita sig själva i underläppen. Och så den obligatoriska ”Nej till atomkraft”-t-shirten. Nåväl, det hade kommit dit rätt mycket normalt folk också, och det kryllade av barn och hundar.

Musikaliskt sett blev det en bra kväll. Hade tänkt inleda med the Waverleys men fastnade i en fantastisk rostbiffsmacka på Olof Viktors och kom försent bara för att upptäcka att man gjort rockad i schemat så att Waverleys spelade sist istället. Därpå följde Alla fagra som spelade folk-proggmusik eller vad man ska kalla det – i princip var det folkmusikinspirerat med texter som beskriver livet runt möllan när man inte har några pengar, typ. Om jag fattade det rätt.

Emil Jensen gjorde som vanligt en lysande men alldeles för kort spelning, och sen gled vi över till skymningen i det största tältet där finska Suo spelade otroligt vacker karelsk musik. Det gick inte att hänga med i texterna men sångerskan försökte mellan låtarna berätta vad de handlade om, mixande finska, svenska och engelska. Lyckades efteråt få tag på en av deras skivor, det var rena huggsexan om det tiotalet skivor de hade med sig som tydligen var de allra sista som fanns.

Från Suo gick vi vidare till Spoken word-tältet och det var första gången jag var med om något sådant. Spoken word är lite som ståupp men ofta helt utan humor och ofta – gissar jag – någon sorts bokstavsdiagnos inblandad. Mycket ångest blev det.

Kvällens mest udda inslag blev Skáidi som kombinerar samisk jojk med kontrabas. Det var förbluffande bra och svängigt.

Avslutade så med the Waverleys skotsk/irländska musik i ett knöfullt cafétält. Tidigare på kvällen hade U kändisspottat en kollega till henne, hon tyckte det var kul att se en riktig skotte på festivalen. Skotten ifråga visade sig vara sångare i bandet, och en högst skicklig sådan. Bra röj och kul med låtar man aldrig hört förr istället för det vanliga allsång-på-pubben-stuket.

Så vi var nöjda efteråt, och speciellt nöjda var vi med det faktum att ljudet genomgående var perfekt. Lagom högt utan att man behövde sabba upplevelsen med öronproppar.

Emil Jensen

Suo

Henrik Bergkvist

Skáidi

Kill you

Död åt folk som går på ståupp och måste upprepa det som sägs för att liksom förtydliga hur roligt det var.

Typ: ett skämt som slutar med "...löskokta ägg", följs bakom ryggen av "Öhöhö höhöhö, löskokta ägg, höhöhöhöhöhö, fan va bra".

EFTER VARJE JÄVLA SKÄMT.

På besök

Mäklaren var en kul typ. Han tvärnitade innanför dörren och stod stilla och hänförd medan han ”insöp ljuset”, varefter han med stigande entusiasm gick husesyn. Fick en hel del bra tips, nu ska jag ”bara” måla köket (vilken dag som helst, typ), sen känns det som att det närmar sig ett försök till försäljning.

Vila är för veklingar

Igår tömdes luftmadrassen, väskorna packades och färden styrdes mot Kungsbacka. Hann lagom checka in på hotellet, duscha och stryka skjortan innan det var dags att ge sig iväg mot Tjolöholm och handla blommor på vägen. Dopet var fint, hoppas jag – stod med en videokamera under själva akten och det ska bli intressant att se den filmen, med tanke på hur darrig jag var. Och försök gärna "be" med någon sorts värdighet när man står upp som Anki och Pytte... Mini-E skötte sig utmärkt, inget skrikande även om det var lite på håret när nappen tappades.
På dopet följde dopfika med dopkaffe och doptårta och därefter öppning av alla doppresenter. Mini-E fick av mig samlingen ”Fem myror är fler än fyra elefanter” vilket jag hoppas kommer att berika hans liv (och hans föräldrars ;-). Sedan åter till hotellet och i säng. Kan konstatera att hotell Halland har väldigt smala sängar. Jag var lite nära golvet vid ett tillfälle.

I morse uppstigning vid sju och långfrukost med lilla K tills vi blev utslängda ur matsalen klockan tio. Sedan ny packning, utcheckning och vidare färd till kusinerna i Göteborg (första gången jag var i deras nya hus) för trevligt umgänge och grillning innan det var dags att dra hemåt. Kusinbarnen hade massa kompisar hemma, det var visst ”träffa Skåningen” som gällde. Otroligt fascinerande.

I Malmö vid halv åttatiden, kört en tvätt och nu är det dags att däcka i en egen säng.

I morgon blir det ånyo att knalla upp tidigt, ska komma en kille som ska värdera min lägenhet. Få se vad det kan ge…

Hultsfred

Så var Hultsfredsfestivalen avklarad och i skrivande stund återstår bara en natts sömn innan jag drar västerut mot Kungsbacka och dop. Fyra pass, två nattpass 22-06 med påföljande kvällspass 14-22 har jag hunnit med, och även om jag är rejält trött ikväll har tiden gått snabbt.

Första och andra passet var det mycket tälttjänst (dvs smutsiga, trasiga och illaluktande fötter), men sedan var det bara utrycknings-, scenbevaknings- och transporttjänst. Och en del patrulltjänst, jag slutar aldrig förvånas över hur überjävligt det ser ut på området. I campingarnas utkanter stinker det piss, värre än i svinstallet förr i tiden, och det är på det stora hela som en stor soptipp. Folk vi möter är dock på det stora hela väldigt trevliga, om än antingen ”packade och glada” eller någonstans mellan zombie och fiskmås (vilket är enormt frustrerande vid de tillfällen vi har akuta transporter och måste fram). Fyllorna har inte varit tokmånga, men några har tagit mer än alkohol och det har blivit en del transporter till läkartältet. Transporter har det också blivit från konserterna, värst (och roligast…) var Dead by Aprils konsert varifrån det vällde ut skadade och vi skickade fyra personer till läkare. Kred till killen som lyckades kombinera headbanging och näsblod på vår uppsamlingsplats, det var i princip blod överallt efteråt och fortfarande efter att vi spolat av området såg det ut som ett slakteri. En del besökare har spenderat ett par timmar av sitt liv mer eller mindre utslagna på en bår i vårt eget tält, och man blir riktigt glad när man får tack och en kram från hemvinglande och lite nyktrare festivalbesökare.

Igår på dagen hade jag och kollegan dygnsvila och det var skönt. Efter att ha rekat och ratat Hultsfreds utbud av mat (samt den enorma kön till bankomaten, endast slagen av den långt längre kön till Systemet) blev det en avstickare till Vimmerby istället. Maten på området var ett lågvattenmärke och dagens lunch tillförde välbehövlig näring. Ikväll blev det hamburgare på området, får väl se om magen accepterar det utan att göra uppror. Är lite stolt över att inte ätit varken kladdkaka eller prinsesstårta utan hållit mig till grovt bröd och varma koppen under passen.