Om Malmöfestivalen, del I

I kväll börjar Malmöfestivalen och med den följer de obligatoriska passen i röda kläder, fem kvällar kommer jag jobba detta år. Inleder med kräftskivan på Stortorget och diverse musikaliska framträdanden från stora scen. Brukar vara en intressant kväll dels för att stämningen vanligen är både hög och trevlig, och skadorna till skillnad från de andra kvällarna i huvudsak drabbar medelålders kvinnor och män som mot bättre vetande dansar på borden till Perikles och sedan ”glömmer” att det är över en meter till marken när de så småningom ska gå hem.

Om en helg

Varvar ner efter en händelserik helg. I fredags såg jag denna sommarens första och sista sommarscen på Pildammsteatern. Det blev modern dans, och dessutom väldigt bra sådan även om någon magi aldrig infann sig eftersom det kryllade av lekande småbarn framför och runt scen. Men jag tänkte i alla fall ta några lediga helger under hösten och se ett par av de verk som vi bjöds på smakprov av.

Igår var det Malmö halvmaraton och till 3332 löpare behövdes det sjukvård. Röda Korset hade ett fint tält till vårt förfogande och helt oväntat fick vi dessutom förstärkning av läkare och två syrror från akuten. Loppet gick bra och vi fick diverse blessyrer att ta hand om – utmattning/uttorkning med kollaps och kramper, värmeslag, ett antal ömmande knän, en mystisk vad och en tilltygad fot som trampat på en sten i hoppborgen… Enda problemet denna dag var att vi hade hela högtalaranläggningen alldeles invid tältet så kommunikationen utgjordes till stora delar av mimanden och försök att göra någon sorts smärtgradering av folks ansiktsuttryck. Jag hade radio och två mobiltelefoner och slog inofficiellt rekord i antal missade samtal på kortast tid.

Idag inledde vi med lyxfrukost - svart kaffe, äggröra, stekt bacon, kalljästa bullar som stått i kylen över natten och som efter 25 minuter i ugnen i morse blev delikata… Sen skulle jag ut och springa. La upp en ambitiös tolvkilometersrunda ner mot Hyllie och Limhamn och hem. Efter inte ens tre löpta kilometer stumnade benen så tolv kilometers löpning blev sju och en halv kilometer rask promenad. Ikväll åt vi grekiskt nere vid Tessins väg och sen vidare till ”Ditt liv är här” nere på Kallbadhuset – en kändis blev intervjuad, och olika händelser i kändisens liv framfördes av en improvisationsteatergrupp. Kändisen skulle varit Anders Johansson (i ”Anders och Måns”) men istället blev det Måns Nilsson (i ”Anders och Måns”) och för mig spelade det absolut ingen roll. Det blev en rolig intervju och de flesta gestaltningarna blev – om inte som jag föreställde mig dem – mycket roliga.

Nu lyssnar vi på regnet som faller, och i morgon är det måndag igen.

Om väntan

Av mina nio månaders studieuppehåll återstår nu endast två veckor, sen blir jag femteklickare. Tyvärr får jag inte reda på var jag hamnar (Malmö eller Lund) förrän en vecka innan kursstart, så det är lite nervöst just nu. Jag har laddat upp genom att gå igenom scheman för att kunna räkna ut vilka grupper som är bäst ur arbetstidssynpunkt (och skriva små skript som gör att jag kan stoppa in hela schemat i Google-kalendern). 0800-1200 = bra, 0800-1000, 1445-1645 = dåligt. I Malmö har man dessutom anpassat sig till Lundastudenternas sov- och bussvanor så det är bara ett fåtal obligatoriska moment som börjar före klockan nio på förmiddagen. I Lund börjar dagen i regel klockan noll-åtta-noll-noll, och tillsammans med det faktum att momenten är spridda över hela dagen så önskar jag nu inget mer än att hamna i Malmö. Oavsett var jag blir placerad har jag i alla fall önskat och fått plats i de framräknade ”bästa” grupperna.

Och fram tills den 22:a får jag alltså vänta och hoppas.