söndag, februari 13, 2011

Inception

Så har jag då sett den enormt hypade ”Inception”. 8,9 i betyg på IMDB, och det tycks gå en magisk vattendelare mellan de som diggar och förstår handlingen och de som diggar utan att förstå. För egen del var inte den största utmaningen att förstå handlingen, utan att inte somna. Det som hindrade mig var väl i huvudsak den närmast stendumma dialogen som till 90% gick ut på att någon högt berättade för de andra vad som skulle hända härnäst. Dessutom på nybörjarnivå. Man kan ju tycka att alla dessa grundläggande begrepp var något de borde känna till innan, å andra sidan fick jag inte intrycket av att rollfigurerna var sådär enormt smarta. Var det verkligen ingen som ens funderade lite på vad som hände om man dog i drömmen men inte kunde vakna i verkligheten för att man var drogad?

Mot slutet fick jag mycket mer sympati för killen de skulle blåsa än de empatilösa och blåsta nollorna som skulle blåsa honom. Karaktärernas djup var noll och intet, inte ens Leonardo DiCaprios plågade relation till sin döde fru gav något mer än att man ska akta sig för godståg som löper amok i storstan i allmänhet. Och möjligen döda exfruar i synnerhet.

Actionmässigt var filmen däremot en höjdare, någon skrev att Matrix möter Bond och det känns helt relevant. Sen kan man alltid invända mot det tröttande faktum att Hollywood fortfarande skapar skurkar (förlåt, jag menar ju projektioner) som under en kvart pepprar en skåpbil full med bly utan att orsaka några nämnvärda skador på de som sitter i bilen. Känns lite 90-tal.

Men som helhet – två och halv timme halvkass underhållning.