Mörker

Jag är så glad att jag flyttade mina labbar från den här veckan till tillfället i mitten av maj. Huvudskälet var att jag behövde daglig omläggning hos distriktssköterskan, men utöver det har veckan fört med sig:
1) Väldigt omfattande studiemål med en studiedag mindre
2) En dags heltid på jobbet för att fixa med gamla saker och sånt som måste vara klart till flytten i helgen.
3) Och i morse - strömavbrott. Tre maskiner med trettio virtuella miljöer gick ner och fick startas manuellt. Andra delar av infrastrukturen gick inte ner men däremot i baklås och fick startas om. Klart obra läge att drabbas av det om man är i en labbsal.

Hur låter ett träd som faller när ingen hör?

Vad stort sker sker tyst.

Idag fick jag - helt apropå - veta att jag sedan nyår "officiellt" tillhör en helt annan organisatorisk enhet inom bolaget. Min teamleader har alltså inte varit min teamleader i fyra och en halv månad, inte heller min chef. Teamleadern var lika ovetande som jag, min gamle chef har jag inte hunnit prata med.

Föreställer mig att känslan är ungefär samma som när man får reda på att man blivit utbytt på BB.

Herregud...

http://www.kristen-webbdesign.se/

Nu finns det en anledning till att stödja EUs förhatliga telekompaket.

V rockar fett

V har lärt sig hälsa. "Borr" säger han. Det, dammsugare och trappor är hans tre-i-topp för närvarande.

En dag på landet

Konstrundan är en tillställning jag sällan brukar missa och i år var det dags igen. I arla gryningsstund lämnade jag storstaden och begav mig mot Österlen. Då såväl min GPS batteri som kartboken befann sig (och gör så ännu) på okända platser blev det en resa ut i det blå. Funderade ett ögonblick på att köpa en billig GPS på vägen - en påskaftonsöppen elektroniklada bedömdes mer sannolik att finna än en dito bokhandel - men lyckades ta mig hela vägen till Simrishamn utan andra hjälpmedel än vägskyltarna och där på en mack fick jag en Österlenkarta alldeles gratis.
Det ska nämnas att vid det laget hade elektronikladorna sedan länge givit plats åt mer agrara lador och John Deere-försäljningslador.

Från Simrishamn styrdes kosan till Baskemölla och samlingsutställningen och därefter vidtog över en kopp kaffe Den Stora Logistikutmaningen där man ska hitta kortaste vägen mellan alla de konstnärer man vill besöka. Lätt för mig eftersom jag var där själv, vid bordet intill var de sju personer och de hade vissa problem. Undrar om de kommit hem än. Efter ett obligatoriskt dassbesök (rätt förberedelser är A och O) var det bara att beta av själva besöken och det gick rätt smidigt trots den primitiva tekniken med pappkarta. Först mot slutet blev det lite bökigt – kartan visade en sak, adressen under kartan en annan och när jag till slut ringde för att kolla var stället låg så visade det sig ligga långt utanför den angivna byhålan. Dessutom körde jag allmänt fel på vägen dit och konsten jag skulle se var tyvärr inte riktigt som jag förväntade mig.

Och det där sista är väl det som jag får säga som något negativt med att besöka konstnärer på det här sättet - de har sina teman, sina färgval och sina metoder, och det som känns intressant och sticker ut på samlingsutställningen gör det i betydligt mindre grad tillsammans med tjugo eller trettio i princip identiska verk omkring sig.

Österlen var annars i bra form, vårvädret drog ut såväl traktorer som dekaltrimmade 740 med kepsförsedda 18-åringar på vägarna, vilket tillsammans med GPS-navigerande SUVar och vilsna pensionärer stående mitt i T-korsningarna ledde till många spännande trafiksituationer.

Och mitt i allt...

...dyker glassbilen upp. Med tanke på hur snabbt den körde förbi och försvann verkar det råda fullkomlig glassapati i grannskapet.

Femton anledningar att hata IT: I och II

En lysande anledning att börja plugga i fem och ett halvt år är detta:

Anlände till jobbet en styck laptop från Polen med diskhaveri. Ny disk beställs och installeras. Börjar installera från återställningsskivor (som vi fick beställa separat eftersom leverantören inte tänkt tanken på att vi kanske föredrar engelskt XP på maskinen trots att den har svenskt tangentbord, vi fick f.ö. sedan även byta tangentbord eftersom maskinen ju skulle till Polen): en startskiva, sex skivor med gud-vet-vad och sedan en ”supplementary disk” vars syfte också är höljd i dunkel. Efter en och en halv timmes tuggande, på sista skivan av de sex, hittar installationsprogrammet ett läsfel. Starta om installationen, gnugga/rengör skivan, en och en halv timme senare samma fel. Lyckas efter mycket om och men klona skivan till en ny, fungerande. En timme, trettiofem minuter och en omstart senare får jag reda på att fil si-och-så inte gick att packa upp för att en annan fil så-och-si saknades. Mycket riktigt, så-och-si låg inte där den förväntades. Det innebar att startskivan hade fel version. Letade, hittade ingen annan skiva.

Gav upp.

En vecka senare upptäcker jag pinsamt nog att maskinen trots allt är startbar. Får upp Windows, börjar avinstallera tvåhundra program som leverantören tycker man ska ha.
Ska sedan uppgradera drivrutinerna, ty nya drivrutiner är bra att ha. Alltså – starta programmet Software Installer. Software Installer meddelar att den behöver uppgradera sig själv. Efter uppgradering startar programmet om och meddelar att det ersatts av System Upgrade. Vill jag installera System Upgrade? (ja, så klart). System Upgrade installeras, startar på svenska (fy, fy), vill uppdatera sig själv (ok), flera minuter senare är programmet igång och vill då ladda hem SVENSKA drivrutiner till min engelska XP utan att ge mig något alternativt språkval…
På något sätt känns det som att begreppet ”Think” i Thinkpad uppfanns av ren ironi från marknadsavdelningen riktat till ingenjörerna som konstruerat maskinerna och mjukvaran.
Nu har vi en annan leverantör, och min enda rädsla där är att jag någon gång ska råka trycka på ”Finska” som installationsspråk (vilket är valet utöver svenska och engelska).

En annan källa till irritation är att Windows har infraröd filöverföring påslaget som förval. Således pågår just nu ett robot war på mitt skrivbord eftersom jag inte har ork att slå av eländet. Hoppas min dator vinner över den jag håller på att installera, och zappar den till ett varmare ställe.

Långfredag är till minne av Jesu korsfästelse och död. Det känns som jag fått ett passande straff.

Inte rispa...

Efter ett besök på min vårdcentral idag har "skärtorsdag" verkligen gjort skäl för namnet.

Morr

Dagens mindre roliga upptäckt var att någon tydligen haft min bil som stoppmarkering vid backning. Bakom framhjulet finns en rejäl buckla med massa vit avskavd färg.

Blir bara så jäkla trött. I morgon får jag åka till polisen och anmäla. Sen ska jag åka kvarteret runt och leta vit bil med repor.

Dagens I-landsproblem - blocketlogik

Det går utför med läskunnigheten i landet.

Jag brukar med jämna mellanrum sätta in annonser på blocket.se för föräldrarnas räkning och använda min egen mailadress för att kunna betala. Således - i var och en av dessa annonser skrivs klart och tydligt "endast telefonsvar, lånad mail" på slutet. På en egen rad. Fullt synlig för alla och envar.

Fullt logiskt har jag nästa dag en rad mail från folk som vill ha reda på ditten och datten.

När jag själv sätter in annonser är det ok med mailsvar och då konstaterar jag att a) nästan ingen skriver ut telefonnummer och b) i mer än hälften av fallen fungerar inte returadressen.

Suck.

Ett år klokare?

I tisdags var jag på demensavdelning på en halvdags praktik. Det hela gick bra trots den tidiga timmen – jag var där sju prick-prick bara för att mötas av en nattpersonal på väg att avsluta och en morgontidig patient som hasande runt som en osalig ande mellan sitt rum och köket. Dagpersonalen kom vid sju men först klockan åtta dök mina ”värdar” upp, bägge män visade det sig. Sen var det väckning, blöjbyte, tvätt uppe och nere och tandborstning, frukost, avplockning, lite mellantid innan det var dags att fixa lunchen. En patient hade enligt uppgift ”knuffats” ner från sängen och behövde läkartillsyn, kul att se hur det mobila röntgenteamet funkar. Ett otroligt lyft för patienterna, även om ”vår” skadade blev väldigt förvirrad och orolig över alla människor och all uppmärksamhet.
Det blev en givande dag, även om det var mycket nytt. Inte ens jag har tidigare bytt blöja på gamla, eller suttit och matat dem som jag gjorde nu. Samtidigt var det på ett sätt ledsamt, att läsa deras ”jornaler” eller pärmar med livshistorier och försöka föreställa sig dessa nu hjälplösa människor i yngre ålder.

Andra höjdpunkter i veckan var att ”professionell utveckling” är avslutat för terminen. Intygen rörande de obligatoriska momenten är inlämnade, och mitt artikelreferat godkändes. Och bilen besiktigades utan anmärkning, dock är det märkligt att det alltid är något fel på strålkastarna. Förra året var det ett trasigt positionsljus, i år var det ena halvljusets lampa som var fel isatt och alltså inte lyste där den skulle vilket tacksamt nog åtgärdades på plats.

Igår fyllde jag år. Kunde inte fått en bättre dag, med strålande solsken och redan på morgonen var det utesittarväder. Jag hade bjudit hem några nära och kära på mat på kvällen, ett lysande tillfälle att vårstäda lägenheten. Var även ute på IKEA och köpte en stereobänk och några lampor samt – hör och häpna – ett balkongmöblemang. Jag har letat länge, men hittade till slut ett billigt set. Håller det två år är det värt pengarna. Stereobänken vägde bly och jag var glad att jag kom på den eminenta idén att låna säckakärran på jobbet, annars hade jag aldrig fått upp den för trapporna. Ihopmonteringen gick bra, och nu har jag äntligen musik också, ut annat än hörlurarna.

Kvällen blev trevlig. Mat och vin och lille V på gott humör. Lillebror skulle jobba och försvann tidigt tillsammans med sin familj, L stannade kvar ett par timmar till under vinintag.

Idag var jag som väntat bakis, men hade bokat fika på SMAK vid konsthallen på eftermiddagen. Insåg att jag inte borde ha ätit så mycket frukost men försökte ändå få valuta för de 130 spänn som brunchen kostade. Resten av dagen bara försvann, kan inte fatta att klockan redan är nio...