Om söndagar

För att logiskt anknyta till föregående inlägg så hatar jag även sommartiden. Känslan av att blivit bestulen på en timme, obehaget av att veta att man sovit nästan till lunch när man egentligen inte alls gjort det… Jag känner mig kränkt.

Anyway, bortsett från detta har veckan mellan måndag och nu varit helt ok. Den har flugit fram i ett tempo som fått det att nästan svartna för ögonen. Jag har jobbat på dagarna, tränat på morgnar och kvällar och tiden utöver detta suttit och gottat mig i Funbeat, detta paradis för motivation och inbördes beundran. De senaste två veckorna har jag exempelvis tränat under totalt nio och en halv timme, och igår kröntes det hela med personbästa på 5 km ute i Bulltofta. På kvällen drog jag till Musikhögskolan där jag först fick lite träning i Polska och sedan avnjöt jämtländska Triakel. Fullsatt och hög stompfaktor - folkmusik ska definitivt upplevas live.

Idag är det dags för husvisning i Bjärred igen, därefter födelsedagskalas hos svärfar.

I morgon är det ny vecka igen, och på fredag väntar långhelg i London.

Meh

Det finns åtskilliga anledningar att hata måndagar. Här följer ett par stycken:
1) Jag kom inte iväg till jobbet lika tidigt som jag tänkt.
2) När jag kom iväg låg bromsen an mot bakhjulet så ca halvvägs var jag genomblöt av svett.
3) Då kom jag på att jag eventuellt glömt stänga av kaffekokaren.
4) Så jag fick vända och cykla hem, och när jag klev av cykeln var jag svettig och fruktansvärt mör i benen.
5) Kaffekokaren var givetvis avstängd.
6) Genomsvettig, med möra ben och nu också lätt förbannad tog jag bilen till jobbet istället.

Helga vilodagen eller nåt

Jag hade precis börjat skissa på ett blogginlägg om hur skön den här söndagen var när jag fick ett nödsamtal från jobbet som krävde en akutinsats och som innebar att jag fick ta på mig beredskapskepsen under resten av dagen.

Anyway – bortsett från detta var det en skön söndag idag, jag och L storstädade igår och inget slår känslan att vakna upp i ett rent hem. Dessutom är detta avslutningen på en grymt skön vecka, aldrig någonsin innan jag tränat sex dagar i rad innan så det känns som jag kan unna mig en vilodag.

Förutom shapen på måndag och simning på tisdagen blev det spinning i onsdags, simning i torsdags och styrketräning i fredags. Och igår sprang jag en femkilometersrunda på Bulltofta, och till min stora glädje och överraskning sprang jag både snabbare och med lägre snittpuls än innan. Fick även fixat nya däck till cykeln och på fantastiska Bikemasters nere på Limhamn lyckades man ur begagnatgömmorna fiska fram exakt den del till mitt gamla Abus-lås som jag letat efter i ett par månader nu. Nu återstår bara att fixa ett problem med bromsen (den bromsar bra men släpper inte efteråt) och rengöring så blir cykeln som ny igen.

I eftermiddags var vi i Trelleborg och firade moderns födelsedag med god mat, tårta och ett par nya drivrutiner till hennes dator. Ett ovanligt lugnt firande då bägge huliganerna hade däckat i varierande grad pga sjukdom och inte kunde komma. Sedan hem, hittade till vår stora förvåning en P-plats i kvarteret - happy joy, joy.

Avslutade med Solsidan och trevligt nog var vi var rörande överens om hur vi inte ska ha vårt framtida bröllop. Nu ryggläge i soffan, sen blir det att packa och förbereda morgondagen.

Mera träningsskryt

Efter att under en längre tid pendlat mellan sjuk, trött och lat tog jag mig i helgen i kragen för att komma i form igen. Bidragande orsak får nämnas vara vårvädret, samt bisarrt nog Solsidans avsnitt om olika typer av fetma. Jag började inse att jag kan vara i riskzonen att bli ”smalfet” och det är något jag helst vill förskona mig själv och min omgivning från.

Så – efter att ha arbetat hemma på fredagen för att jag kände den där förhatliga känslan av förkylning på ingång satsade jag på att fördriva ont med ont och körde en femkilometersrepa på lördagen. Tur nog glömde jag pulsbandet hemma, det var inte tal om pulsträning utan det handlade om att komma i mål. Under över alla under gav förkylningen med sig.

Igår var det dags för ett nytt shapepass, något som min kollega H i Stockholm beskrev som "Pure Torture 60 minutes". Dessutom hade käraste L outat mig så med största sannolikhet visste instruktören vem jag var. Så mycket för mina försök att hålla en låg profil.

Och idag var det dags att lägga ytterligare träning till meritlistan. Kollegan K upplyste om att man kan morgonsimma på Kockums Fritid, varje tisdag och torsdag öppnar de klockan sju. L uttryckte starkt tvivel över mina ambitioner, men jag lät mig inte hindras av denna skepsis utan klockan kvart över sju i morse klev jag i bassängen. På frågan hur länge sedan jag faktiskt simmade i bassäng senast blir svaret – inte en aning, men förmodligen någonstans i grundskolan.

Dagens simning gick i lugnt och behagligt tempo. Av någon outgrundlig anledning var bassängen redan när jag kom fullknökad av pensionärer som i sakta mak tog sig runt i vänstervarv. Varför dessa gamlingar, med oceaner av fritid, måste upp i svinottan fick jag aldrig något svar på. Och ute i omklädningsrummet mötte jag en äldre herre som klagade på all jäkt i vardagen. Fick tyvärr ingen chans att närmare fråga hur en nybliven pensionär någonsin kan vara stressad.

Och har jag minsta rörlighet i kroppen i morgon tycker L att jag ska komma på hennes spinningpass, fortsättning följer…

(Bildbevis, bortsett från att tiden inte alls stämmer... (yada yada dålig bortförklaring...))