Hej Patella

Ännu en vecka, tvåhundraarton återstår.

Vi hade idag redovisning av vårt första PBL-problem ”Anita med knäet” och jag var rätt så nervös. Det hela gick dock bra. Knäbiten var inget problem, men jag hade läst på fel rörande nerverna och lagt fokus på vilka nerver som styr benmusklerna istället för grundprinciperna. Lyckligtvis hade andra i gruppen koll och kunde redovisa, tutorn blev nöjd och jag som ordförande kunde pusta ut. Nästa vecka har vi två föreläsningar om genetik så gissningen är att PBL kommer att behandla det också (det ryktas om att ”Anita” har fler problem). Vidare kommer vi ha konditionstest på torsdag, i mitt sinne undrar jag om det inte vore vettigt att lägga HLR-momentet innan den övningen.

Igår drog föreläsningarna igång på allvar med introduktion till de olika typerna av leder och idag fick vi lära oss om nerverna. Bra föreläsare som kan sitt ämne och dessutom kan förmedla sin kunskap, även om nervföreläsningen kändes lite för ytlig. Finns dock en gräns på vad man hinner med på två timmar, får ta och titta mer på det i helgen och läsa ikapp det jag missade i PBLen...

På jobbet har det varit lugnt, det värsta drabbade mig själv när min nya fina Vista-laptop blev av med hårddisken i tisdags. Bytte och installerade om, bara där gick en hel dag till spillo, inklusive alla patchar som ska på.

The Knight who says "knee"

Andra veckan. Sitter och lär mig knäets anatomi, allt ska sitta tills på fredag. Tre ben (och en liten bit), ett antal ligament, senor, nerver, blodkärl och två meniskhalvor som ska hamna på rätt plats med rätt uttal (svengelska i all ära, men skånsklatin?). Och idag fick vi en föreläsning om mikrober, vet nu att vi har 1,5-2 kg bakterier i tarmen och skulle de försvinna (vilket kan hända) får man återställa det med hjälp av bajslavemang från någon närstående. Kunde nästan känna den kollektiva rysningen vibrera i salen.

Carl von Linné hade nog inte samma problem...

Goddammit. Först betalade jag överpris för min första orkidé. Nu visar det sig dessutom att kortterminalerna med stor sannolikhet var manipulerade. Igår fick jag spärra ett plastkort för första gången, någonsin.

Tack så mycket för ingenting, Plantagen.

(Å andra sidan kan det ju hända att jag betalade med chippet, men bättre safe than sorry. Surt är det, i vilket fall.)

Vitt brus

Första veckan är över, och blott tvåhundranitton återstår. Allt nytt, alla nya intryck, människor och information skapar en mental trötthet. Ovanpå detta ska jobbet skötas, var nere igår kväll och i eftermiddags och ska fixa lite i serverrummet i helgen. Välkommet med lite extra timmar nu när det ändå är relativt lugnt studiemässigt sett. Kollegorna har än så länge skött sig väl. En kille ”råkade” fabriksåterställa sin dator men det fixade stand-in-medhjälparen i Stockholm galant.

Jag hade fel om den första riktiga föreläsningen. Den är först nästa vecka. Istället hade vi etikgenomgång, vilken hölls av en – om man ska gå efter antal träffat på google – ganska känd person. Det var ambitiöst men förvirrat, tidsschemat brakade ihop efter en halvtimme och just när det började bli intressant bröt vi för dagen. För att göra ont värre fanns det dessutom någon längre bak som upprepade gånger skulle briljera genom att ställa en massa kluriga etiska frågor. Inte alls populärt när resten av salen hänger med rumporna femton centimeter ovanför sitsen för att springa bort till kaffemaskinen. Fest kvällen innan sätter sina spår...

Vi har även hunnit med första PBL-passet, ett fall som visade sig hänt i verkligheten (ovana vid höga höjder, men överlevde och jobbar tydligen någonstans i huset). Väldigt kul att ställa diagnos och gruppen funkar väl ihop. På måndag är det skarpt läge, då får vi det första riktiga fallet att jobba med. Fallen består i princip bara av en redogörelse för något som har hänt. Vår uppgift är att ta ut relevant information ur texten, ställa upp en hypotes och ett antal studiemål som under ett par dagar på egen hand ska inhämtas för att vi slutligen ska kunna bekräfta eller förkasta hypotesen. Känns bra att ha mål och tidsramar så man tvingas läsa under veckorna och inte frestas att spara en massa till helgerna eller tentaperioderna. Dessutom medverkar vid varje träff en sk tutor som ska övervaka och stötta oss under diskussionerna. Det blir en garant för att tiden kommer att användas effektivt.

Har även skrivit in mig på nation nu, vilket tyvärr är ett måste. För min del blev det Wermlands nation, vilket mest beror på att den gav intryck av att vara en rätt så gemytlig nation. Egentligen spelar det mindre roll, kommer knappt att delta i nationslivet ändå som det känns nu.

Gnuernas vandring

Som återbliven student i en annan stad måste jag nu uppfinna hjulen på nytt och lära mig vissa färdigheter från början. Att pendla är en. Jag har fram tills nu allltid bosatt mig på cykelavstånd från min arbets-/studieplats, men i skrivande stund är det inte möjligt. Så nu blir det en massa tidsberäkningar för att optimera sömnen i kombination med buss och tågtrafik, väder och risk för störningar längs med vägen. Samt att lära sig var tågen stannar. Jag och en kursare träffades på bussen ner till Lund C, följdes åt av och blev näst intill nersprungna av en pendlarhjord på väg till tåget. Vi hängde springande på (det var förenat med livsfara att gå i normal takt), tog trappan till perrongen i tre steg och skulle just till kasta oss ombord på tåget då vi insåg att det var på väg till Ängelholm... Snabb reträtt till rätt plattform och pågatåget ”himm”. Sen ägnades en stund åt att få kursaren ombord på rätt buss. Jag hoppas jag lyckades, hon var vid ett tillfälle på väg att hamna ute i oljehamnen. Dålig karma för mig om det skulle ske. Hoppas dessutom att pappersarbetet går snabbt, måste skaffa ett studentpendlarkort eftersom det idag kostar 84 spänn om dagen tur och retur. Känns nästan som att bilpendling skulle vara billigare.

WOW-upplevelse nummer två är att Powerpoint numera är standard inom undervisningen. Så var det inte på min tid (ack och ve), då var pp för föreläsaren vad elden måste varit för urtidsmänniskan – fascinerande och livsfarlig. Minns ännu kursaren som vägrade bildhjälpmedel under exjobbsredovisningen med motivet att det drog uppmärksamheten från presentatören...

Och näraliggande är WOW-upplevelse nummer tre – att tekniken verkar funka och att föreläsarna faktiskt verkar ha datorvana nog att hantera den rätt (med ett litet undantag för en av dagens föreläsare som råkade stoppa ner den trådlösa musen/laserpekaren i byxfixan och fick presentationen att uträtta saker jag inte trodde var möjliga).

I morgon är det första heldagen, vi ska gå igenom PBL och diverse annat. På torsdag är första riktiga föreläsningen som jag ser väldigt mycket fram emot.

Varde ljus

Så var man då officiellt medicinstudent, uppropad och inskriven.

Första dagen bestod i övrigt av välkomstföreläsning, karriärföreläsning samt den obligatoriska nolleföreläsningen som på en halvtimme gick igenom hela cellbiologikursen från organeller till celldöd/apoptos. Därefter stormade nollningsgänget in och kort senare smög jag ut, jag är för gammal för sånt. Fick skjuts med en annan gammelkursare till Malmö och hann precis in genom dörren innan det var dags att åka på bokklubb.

Innan Lund hann jag dessutom med att skicka in bilen på service och sedan jobba ett par timmar innan jag fick sticka. En sak jag inser redan nu är att planering blir A och O framöver. Jag slarvade med maten idag och det var inte alls bra.

Dessutom har jag under dagen lyckats avliva inte mindre än två telefoner. Den första - min jobb-PDA - fick nytt operativsystem igår och som tack för det råkraschade den idag. Byte till reservtelefonen jag har hemma och den startar inte alls trots frisk el. Öken.

Dagen före

Söndag kväll, regnet plaskar mot rutorna och i soffan sitter en styck invalido och inväntar måndagen. Klockan tretton femton är det upprop, och därefter har mitt nya liv startat på riktigt. Som en lämplig nystart var jag idag och spelade innebandy för första gången på sådär femton år. Ett högst blandat kompisgäng mellan 20 och 50+ av bägge könen. Min skogslöpningskondition räckte inte långt här, jag var fullkomligt slut efter halva tiden. Knäet höll, det jobbiga var däremot att skorna var jättehala så det blev att vara rätt så försiktig. Nu har jag träningsvärk i överkroppen och en ömmande bröstmuskel efter en närkamp.

Igår var jag i skogen och sprang igen men det gick inte bra alls. Jag var enormt seg i kroppen så det blev mest promenad i det tillfälligtvis vackra vädret. Dessförinnan var jag uppe i Lund och rekade. Var BMC ligger och var närmaste busshållplats finns (50 meter från ingången). Så bara tågen går som de ska ska nog pendlingen kunna ske hyfsat smärtfritt.

Veckan i övrigt har fyllts av jobb. Överlämning från kollegan som ju smiter på en månads semester på tisdag (det oroar mig nu mycket mer än studierna), samt diverse projekt som pågår. Var på matlagningskväll hos L i början av veckan (fråga inte vilken dag, jag har ingen som helst aning) och vi lagade och åt sushi och chokladsufflé. Vågade inte äta den råa pinfärska laxen men kräftstjärtarna var goda så jag blev mätt ändå. Chokladsufflén fick oss alla att trängas framför ugnen, den var god men det kändes märkligt att inte bli sådär tokmätt man normalt blir av chokladefterrätter.

I fredags var jag på after work med herr W, på Café Rasoir. Populärt ställe (vi var där klockan fyra för att vara säkra på att få bord...), befolkat av i huvudsak ekonomer och jurister. Kände mig inte så värst hemma där, men det blev några timmars snackande iallafall över ett par öl.

Torup 20090112

Jävlar anamma slår motivation med hästlängder. Ikväll sprang jag femkilometerslingan från start till mål. Tid 35 minuter.

Och detta trots att jag kände mig matt i benen redan efter cykelturen hem från jobbet i isande motvind och försökte hitta argument för att bryta redan efter 100 meters joggning. Känns inte helt ok i smalbenen, däremot slapp jag håll.

Tidsmaskin

Front 242 var inte så dammiga trots allt. Tvärtom lyckades de ganska väl även med sina äldre låtar. Tyvärr ölade jag så länge på Nyhavn att jag (*dunkar skallen i väggen*) missade början på konserten, vågade aldrig fråga hur länge de spelat innan jag dök upp. I övrigt en lugn kväll, jag var hemma före tolv.

Idag middag hos föräldrarna och sedan vindsstädning. Ett antal astunga lådor med böcker och gammalt skolmaterial hamnade där uppe vid flytten för sju år sedan, och nu kändes det rätt lämpligt att ta itu med den saken. Och det mesta gick i soporna, för jag kan aldrig tänka mig att jag någonsin kommer att läsa exempelvis Programmering i inkrementellt system (den hemska PINKen som vi LISPade oss genom och fick oss att byta ut alla frågetecken mot bokstaven p. "Lunchp" "NIL. Jag är inte hungrig just nu. Senarep" "T") igen. Eller något av de andra ämnen vars föreläsningsanteckningar och labbrapporter prydligt satts in i pärmar i väntan på bättre tider eller en omstart. Roligare var i såfall att botanisera bland mina barn- och ungdomsteckningar. Det var mycket krig och teknik på den tiden - bilar, MC och diverse synthar. Knapplayouterna på instrumenten är extremt noga uttänkta, dock kan jag inte minnas jag hade någon som helst idé om vad knapparna skulle vara till. Till min stora glädje har jag nu en hel pärm med bilder och annat som jag kommer att vårda ömt.

I ett par lådor fanns det leksaker. Uppenbart är att om man skulle gå efter leksakslådan skulle jag och lillebror varit atomfysiker idag. I stort sett allt var sönderlekt ner till minsta odelbara nivå. Den enda hela actiongubben var en indian, av Big Jim återfanns på olika platser huvud, torso, en arm och ett och ett halvt ben. Vi hittade halva hans dykutrustning, delar av hans djungelexpedition inklusive ett antal farliga djur (kan ju alltid skylla på tigern att Big Jim är så sönderdelad) samt resterna av en vinterexpedition. Min gubbe var Big Jeff, var han blev av minns jag inte, men en gissning är att han antingen avled i ”grusbunken” (som vi kallade den, gårdens jättelika motsvarighet till stadsungarna pyttiga sandlådor) eller blev söndersprängd tillsammans med diverse modellflygplan, båtar och andra saker som kunde förmås flyga i luften av fem- och tioöressmällare och kina- och maxipuffar. Gick det att spränga sprängde vi det.

Och på i stort sett alla av de överlevande sakerna med hjul fanns bitmärken sedan en viss person (inte jag och inte vår kanin) älskade att äta gummihjul. Också ett minne att vårda.

Torup 20090110

Trots misstänkt annalkande förkylning var jag tvungen att ge mig ut i leran idag. Resultat över förväntan. 19 min löpning (3 km), 2 min gång, 10 min löpning, gång sista biten till parkeringen. Distans ca 5 km totalt.

Ikväll Front 242 på KB. De var mitt favoritband på tidigt 90-tal, men glöden har falnat betydligt när jag hör dem på Spotify nuförtiden. Hur som, vore ju tråkigt att missa dem nu när de är i Malmö och allt.

I Barnjournalen-Bengts fotspår

Så var man hemma igen från Polenäventyret. Nerfärd i onsdags kväll efter ett snabbt flygplansbyte, landade i ett snöigt och kallt Warszawa. På nervägen yrde snön så man kunde tro att det var storm, i vingspetsens stroboskopbelysning såg det ut som vi åkte genom en svärm av vita flygande insekter. Från flygplatsen tog det nästan en timme in till hotellet, snömodd och rusningstrafik är ingen bra kombination men fram kom vi till slut och jag hade ändå ingen brådska. Dyr kvällsmat på hotellet, en del arbete på hotellrummet. Undrar vem som kom på den briljanta idén att det på rummet endast ska finnas 30 cm nätverkskabel?

Igår och idag jobba. Skulle koppla om nätverket och fixa en del mindre problem med folks maskiner. Kul att komma ner, många av kollegorna där har tidigare jobbat på kontoren i Sverige. Andra är nya, och nästan alla heter Piotr och Pawel och har obegripliga smeknamn. Trevligt nog blev det polsk lunch bägge dagarna. Jämförelsen är grotesk – för hamburgare och vatten på hotellet fick jag betala 69 zn (gånger 2,7 för att få det i SEK), med ett glas vin kostade det nästan 100 zn... Ute på stan kostade lunchen 20 zn och då var det trerättersmiddag med soppa till förrätt, fruktansvärt mättande huvudrätt och på det dessert som invirad i servetter fraktades till jobbet i fickan för att ätas när magen väl gjort plats åt den. Nu hade jag rätt mycket zloty över sen ridsemestern och jag lär inte åka ner igen på ett tag så lite kändes det som det kvittade.

Igår kväll tog jag det lugnt, besökte hotellets spa och tänkte simma lite men hade inga badbyxor med mig och det enda paret de hade till salu var ett par minitanga som utöver att vara mini i utförandet dessutom verkade misstänkt små. Fick iallafall tillstånd att sitta i bastun (trots tjugo plakat om att badkläder krävdes) och slappa en stund vilket var riktigt skönt.

Ikväll hemresa. Taxin luktade traktor (härlig blandning mellan jord och diesel, först fick jag huvudvärk men sen vande jag mig), och tur var att jag checkade in redan på jobbet för säkerhetskontrollen var så extremt nogrann att det var löjligt och det tog en halv evighet att komma igenom. Var och varannan resenär fick gå fram och tillbaka genom den tjutande bågen med allt mindre kläder på sig, och bagaget åkte på samma sätt tur och retur i röntgen, allt medan tre personer i kamokläder gestikulerade vilt bakom skärmen. Avslutningsvis läste ännu en uniform storleksbenämningen på samtliga artiklar jag hade i min ”flytsakspåse” så att inte exempelvis tandkrämen överskred 100ml-gränsen. Men hem kom vi iallafall, i tid.

Kvällens första fubbick hittade jag förresten inte i Malmö utan redan i Kastrup. Någon tomte stod på fel perrong när ett tåg kom in, och han bestämde sig för att hinna med. Osis för honom var dels att tåget inte tog ombord passagerare, dels att han bestämde sig för att springa över spåren rakt framför loket. Lokföraren lackade ur och drog igång tyfonen för att lära honom en läxa. Som om jag inte är hörselskadad redan, nu har jag lock i öronen igen. Idioter.

Bättre på hal is och ha det glatt...

...än att ligga i dikets sörja.

Sista dagen innan jobbet drar igång igen. I morgon eftermiddag åker jag till Polen för att återvända på fredag kväll. Helgens planerade serverflytt till Stockholm sköts upp, det är visst årsbokslut på gång och ekonomiavdelningen blev inte så där jätteglada över vi skulle släcka ner deras system så nära inpå. I synnerhet som vi med ganska stor sannolikhet kunde utlova driftstörningar även på måndag. Glad för det är även jag, skönt att slippa spendera ännu en helg flängande mellan serverrum och hotell.

Dagens andra goda sak är att jag för första gången denna motionsomgång (detta var sjunde eller åttonde gången jag var ute) lyckats ta mig runt Torups 3 km-slinga springande på ganska exakt 20 minuter. Var dessutom inte helt slut när jag kom i mål, däremot fick jag håll efter ett tag så där finns helt klart saker att förbättra när det gäller syreupptagningsförmågan. Skönt är också att mitt knä inte protesterat ännu. Tror och hoppas att det faktum att jag nu försöker hålla foten rakt fram när jag springer (har haft en tendens att vinkla ut den innan) ger mer korrekt belastning.

Riktigt marig blev däremot hemfärden. Det var glashalt på de små vägarna i området och efter en knapp kilometer fick jag stanna för att försöka få upp en dikeskörare på vägen igen. Det gick inte, en annan förare försökte dra upp olycksbilisten men fick inte fäste med sin bil utan det blev till att ringa bärgare.

Hutter

Jag är så glad att jag har semester idag. Malmö hade minus åtta grader i morse, och det är lite väl kallt för att jag ska känna den där sprittande "vad det är härligt att cykla till jobbet"-känslan.

Söndag eller nåt

Gårdagen spenderades i kemins underbara värld, och på kvällen i Trelleborg med den uppskjutna julmiddagen. Någon julmat blev det inte, jultemat upprätthölls istället av julmust, julduk och julservetter. V har efter träget arbete uppnått titeln ”släktens matvrak nummer ett”, och han hatar verkligen att vara så liten att han inte ser godsakerna uppe på köksbänken och bordet (en egenskap han delar med Ebba the hund). Följdaktligen klänger han sig nu fast vid benen på en och kräver att bli upplyft, från den nya positionen har han bättre överblick och försöker dirigera bäraren så han kommer inom räckhåll . Lyckas han inte med det (i praktiken aldrig) blir han skitsur och kräver att bli nersläppt för att sedan raskt klänga sig fast vid nästa person. Dessutom är han oerhört fascinerad av kökets elvisp, och med sladden som koppel drar han runt den i huset som en liten hund. Hans ultimata mål är att försöka koppla in sladden i eluttagen, men tack och lov tror han fortfarande att de enda uttagen som funkar är de som sitter under överskåpen. Vägguttagen har han inte rört ännu. Mycket underhållning blir det i hans sällskap.

Hemfärden blev mer åt thrillerhållet. Det var pansaris (snyggt men hopplöst att får bort) på bilen och glashalt på marken. Ute på landet och inne i Malmö hade de saltat så det kändes tryggare. Inne i Trelleborg fick jag helt förlita mig på det berömda Ägget i kombination med antisladd och ABS (tjohej vad det blinkade på instrumentbrädan). Det slog på snabbt, på eftermiddagen på vägen ner sprang jag en runda i Torup och då var väglaget helt ok om än lite moddigt. Strax efter avfärd upptäckte jag en bil stående vid en busshållplats och en kvinna stående på refugen, spanande åt andra sidan vägen till. Stannade och vevade ner rutan för att kolla läget och fick till svar att allt var lugnt och att ”vi håller på att fotografera” varvid jag upptäcker en man med kamera och stativ i dunklet på andra siden. Jag körde vidare, men är fortfarande ytterst nyfiken på vad de fotograferade. Och till vad. ”Berit, bilen och en busshållplats”? Ytterst kinky.

Även idag fick jag en gnutta motion. Skulle sjukvårda vid en hockeymatch som vid ankomst visade sig ha skjutits upp. Eftersom man inte meddelat oss (idag heller, vad jag hört är det inte första gången) cyklade jag och kollegan hem igen. Vägen till isstadion är förvisso kort, men växlarna på cykeln hade frusit så det blev lågväxel hela vägen fram och tillbaka. Om en halvtimme ska jag till frk M och käka våfflor. Jag funderar på att börja äta lite nyttigare, men vid närmare eftertanke får det vänta tills i morgon.

Storstädning

"Each day we live happier!"

Jag har storstädat bloggen och tagit bort alla gamla inlägg från offentlighetens ljus. Den största anledningen till det är att jag känner att jag på senaste tiden blivit alldeles för bitter, och även om det är skönt att skriva av sig ibland är det kanske inte så kul för andra att ta del av.

Så - storstädning.

Istället blickar jag framåt och försöker påverka min egen framtid i positiv riktning istället för att gräma mig och gnälla över det som varit. Trots allt är det bara jag själv som kan göra något åt saken.

Nytt år...

2009 började bra. Tveksam till om jag var ledig eller inte idag (all min ledighet är iofs tveksam numera), begav jag mig till jobbet tidigt i morse bara för att mötas av kollegan på MSN vid halv tio och inse att jomenvisst, jag var ju ledig idag egentligen. Nåväl. Jag fick klippt och klistrat ihop mina tidrapporter, skrivit på och lämnat in vilket hade krävt ett jobbesök oavsett. Men nu kunde jag med gott samvete åka hem vid lunchtid. Körde en runda till Plantagen och handlade växter och några nya krukor. Firade nyår hos herr S och blev inspirerad av hans många och vackra orkidéer. Nu måste jag bara skaffa mig en trädgårdsmästare också, så att dyrgripen överlever. Den tåler inte drag och vill inte ha direkt solljus och inte för mycket vatten. Vi får väl se hur det går.

Nyår blev en trevlig och mycket lagom tillställning. Tre rätters middag (svampsoppa, oxfile på bädd av rotfrukter och till efterrätt yoghurtpannacota med hallonsås), massor med vin och sedan bubbel vid tolvslaget. Allt detta i kombination med det bästa av sällskap. Vid halv två drog vi ner till Harry’s, men varken publik eller musik tilltalade mig speciellt. Gjorde ett tappert försök att sitta och prata men volymen gjorde det omöjligt. De andra kände ungefär samma, vid halv fyra bröt vi upp och gick hemåt. Nyårsdagen blev emellertid inte så illa som befarat. Var inte bakfull alls men däremot otroligt trött efter att ha sovit på tok för lite. Framåt kvällen gjorde jag som alla andra – åkte för att hämta pizza. För första gången någonsin var det kö på ”mitt” ställe, men det gick rätt så smidigt ändå. De var sju personer bakom disken så det blev inte mer än en kvarts väntan.