Ännu ett inlägg om motion...

Trots den i mina ögon lätt överdrivna sommarvärmen har jag satsat (ännu en gång) på att få lite kontinuitet i löpningen. Den här gången har jag ändrat upplägget rätt så drastiskt. Istället för tid/distans och en tröstlös jakt på att kapa sekunder som gör att jag går i mål på maxpuls och sedan ligger och flämtar och är okontaktbar under en halvtimme efter målgång springer jag sedan en månad tillbaka enbart på pulsen – sätter ett tillåtet min/max-intervall och springer på det. Punkt. Sen håller jag på under en viss tid eller distans, men pulsmätaren får alltså ensam styra hastigheten. Resultaten är intressanta. Jag springer i princip lika snabbt eller långsamt (strax under 7 min/km) som innan, men är i betydligt bättre skick när jag kommer i mål. Min vilopuls har sjunkit (från 60+ till 55) och jag mår bättre rent allmänt (kanske en inbillning, men i så fall en väldigt trevlig sådan).

Idag stack L och jag till Torup för en löprunda, den första i skogen för min del sedan jag la om löpningen. Torup är en betydligt större utmaning än Bulltofta, vilket mest av allt beror på att den är så kuperad. Resultatet: för första gången någonsin lyckades jag därute springa 35 minuter i sträck utan vila eller paus. Jag hade en något sämre tid än på Bulltofta men också – vilket överraskade mig mest – en lägre snittpuls. Så nu är jag oförskämt nöjd.
L var inte sämre hon, nötte tre och två km-spåren ett par varv och fick ihop åtta km. Och hon var i bättre skick än jag efteråt.

Förutom banan var en skillnad idag att temperaturen var mycket behagligare, det var svalare och mindre klibbigt. Om vädret fortsätter hålla i sig ska det bli intressant att se hur veckans löppass kommer att falla ut.

Säger "blubb blubb"

Idag har jag dykt för första gången i mitt liv. På Svedala utomhusbad påkläddes jag väst med vikter, en flaska luft, ett cyklop och en helvetes massa slangar med olika syfte och funktion. Sen var det bara att stoppa andningsmunstycket i munnen, försöka komma ner under vattnet (där var vikterna till stor hjälp) och ligga en stund på botten på 1,2 meters djup och lära sig andas och flyt. När man kunde andas och flyta fick man även simma iväg en bit.
Det var väldigt kul men det vore en lögn att säga att det var lätt. Framförallt var det svårt att hitta jämvikten i vattnet, att varken flyta upp eller sjunka och dessutom att hålla sig på rätt köl. Och inte ens i en bassäng (eller kanske just därför) var det någon sikt att snacka om. Att andas gick bra, men lite ovant att man enbart kan andas genom munnen och dessutom måste "ta i" hela tiden.

Osäker på detta blir min nya hobby, men det vore helt klart skoj att testa ute på öppet vatten vid tillfälle.

(Vad övrigt som hänt denna sommar ligger och bidar sin tid. Jag lyckas inte riktigt få det på pränt.)