Ännu ett inlägg om motion...

Trots den i mina ögon lätt överdrivna sommarvärmen har jag satsat (ännu en gång) på att få lite kontinuitet i löpningen. Den här gången har jag ändrat upplägget rätt så drastiskt. Istället för tid/distans och en tröstlös jakt på att kapa sekunder som gör att jag går i mål på maxpuls och sedan ligger och flämtar och är okontaktbar under en halvtimme efter målgång springer jag sedan en månad tillbaka enbart på pulsen – sätter ett tillåtet min/max-intervall och springer på det. Punkt. Sen håller jag på under en viss tid eller distans, men pulsmätaren får alltså ensam styra hastigheten. Resultaten är intressanta. Jag springer i princip lika snabbt eller långsamt (strax under 7 min/km) som innan, men är i betydligt bättre skick när jag kommer i mål. Min vilopuls har sjunkit (från 60+ till 55) och jag mår bättre rent allmänt (kanske en inbillning, men i så fall en väldigt trevlig sådan).

Idag stack L och jag till Torup för en löprunda, den första i skogen för min del sedan jag la om löpningen. Torup är en betydligt större utmaning än Bulltofta, vilket mest av allt beror på att den är så kuperad. Resultatet: för första gången någonsin lyckades jag därute springa 35 minuter i sträck utan vila eller paus. Jag hade en något sämre tid än på Bulltofta men också – vilket överraskade mig mest – en lägre snittpuls. Så nu är jag oförskämt nöjd.
L var inte sämre hon, nötte tre och två km-spåren ett par varv och fick ihop åtta km. Och hon var i bättre skick än jag efteråt.

Förutom banan var en skillnad idag att temperaturen var mycket behagligare, det var svalare och mindre klibbigt. Om vädret fortsätter hålla i sig ska det bli intressant att se hur veckans löppass kommer att falla ut.