At last...

Hemma efter en lång helg. Någon sorts sammanfattning:
Fredag: tenta, tåg, hotell, jobba, regn.
Lördag: jobba, utlöst larm, död jobbmobil, Duplicity, regn.
Söndag: regn, Titanicutställning, regn, Vasamuseet, regn, Moderna museet, regn, standup, regn.
Måndag: uppehåll!, jobba, panikskicka 35 kg disklåda, en och en halv timmes bilkö inne i stan, missade två flyg, hemma till slut, sommarkväll.
Idag: dålig karma, jobba, städa, andas ut.

Klarade tentan med ett nödrop. Inte nöjd, men nu är det överstökat. Cellbiologin är förpassad till historien och för första gången sedan i januari kan jag sitta ner utan att behöva tänka på att jag borde plugga. Tio terminer kvar.

(Och angående dålig karma: var på jobbet kvart över sju i morse eftersom jag hade många akuta saker på mitt skrivbord, lyckades omgående bli bannlyst och utelåst av inpasseringssystemet. Felet satt tydligen i en kortläsare och drabbade alla som hade en femma i sin passerkod. Tack så mycket, tjugo minuter fick jag vänta på att bli insläppt.)

Underbar och älskad av alla...

...är jag inte längre.

Vi hade vadslagning inför gårdagens landskamp, och jag satsade min tjuga på 0-1.

Så nu sitter jag här och räknar sedlar. 18 gånger insatsen, så mycket har jag aldrig tidigare vunnit, någonsin.

Förlåt landslaget, det är mitt fel alltihop.

Frusta till

Synnerligen glad är jag över att jag glömde att mitt 90-tals samlade ångest skulle återkomma till Debaser i Malmö igår. Jag hade inte tid, verkligen inte, men hade jag vetat att de var där hade jag garanterat fått svåra kval.



Eller jo, vid närmare åtanke får jag svåra kval ändå. Fan.

Andas ut

Jag lämnade hjärnan hemma i måndags, det som kändes så självklart hemma på kammaren blev obegripligt i tentasalen. Jag bommade tentan med en poäng. Osis.

Idag var det munta och det gick bättre, alla fyra i min grupp klarade sig. Två och en halv timmes rundabordssamtal runt fyra artiklar och deras cellbiologiska sammanhang (en var, min berörde bl.a. ER, Golgi och intracellulärsignalering). Tror aldrig jag jag varit så nervös i hela mitt liv. Men - och jag upprepade det hela vägen hem - "jag klarade det". Och tre missade tentapoäng får väl ändå kompenseras av 12 muntapoäng. Nu kan jag äntligen äta igen, aptiten har varit lite si och så de gångna dagarna.

Nästa tenta blir om en vecka, på fredag och då tar jag hjärnan med mig. Nu tar jag två dagars pluggpaus, det ska bli så himla skönt.

Famous 5 seconds

När Google lägger ut Malmö på listan över städer med "Street View"; kör längs Slottsgatan i riktning norrut och titta på cykelbanan som löper parallellt till vänster om gatan. Då kommer du eventuellt att se undertecknad stirra på dig som en idiot. Om nu inte google upptäcker det vid redigeringen och tar bort mig, eller skickar bilen med flyg från var-den-nu-befinner-sig-i-andra-änden-av-världen enkom för att köra längs Slottsgatan en gång till och få en fin och ostörd tagning.

Hur tentan gick har jag ingen aning om. Min hjärna bestod av gröt i morse. Två veckors tentaångest kom farande i ett gummiband och dammade in i nacken.