torsdag, februari 16, 2012

Om medicinplaceringen

Från det stora sjukhuset till det lilla. Under fem veckor sätter jag mig på bussen och beger mig till den mindre staden och en av medicinavdelningarna där. Efter två veckor känner jag att jag trivs. Utmärkta handledare och ”blivande kollegor” som tar sig tid trots att de har mycket att göra, och en väldigt jordnära stämning. Konsultationer sker lika gärna vid lunchbordet som via formella telefonsamtal, och vid ronderna deltar samtliga som är inblandade i vården av patienten – överläkare, läkare, syrror och usk:or. Och alla tillåts komma med idéer och förslag hur patienten ska vårdas. Under de två första veckorna i Malmö kändes det nästan som att det fanns vattentäta skott mellan yrkesgrupperna.

Även patienterna är trevliga. Majoriteten är små tanter och farbröder, snittåldern är över åttio och alla heter som gamla slöjdlärare i småskolan. Glädjande nog är många förvånansvärt friska för sin ålder och i princip alla kommer hem till slut, mer eller mindre i det skick de var innan de blev sjuka. De yngre på avdelningen är färre men paradoxalt nog är de betydligt svårare att ta hand om. De har inte sällan en problembild där sjukdomen de söker för bara är toppen på isberget. Deras grundproblem ligger på djupare plan, långt under ytan där vi varken kan se eller bota.

På avdelningen har jag så långt lyckats lära mig en del namn på personalen, var kaffemaskinen finns, och hur man dokumenterar och skapar remisser på enklaste sätt. Jag har lyckats skriva in en patient, och ut en sådär fyra-fem stycken. Jag har lyckats skicka ett par remisser, och trevligt nog fått vettiga svar på frågorna. Betydligt mindre tid har ägnats åt att undersöka patienterna, å andra sidan hittas intressanta fynd i princip varje gång.

Dessutom har jag även hunnit med en kväll på akuten. Det är därifrån våra patienter vanligen kommer, och det var intressant att se hur de utreds innan vi får dem under våra vingar. Det var en ganska odramatisk kväll för övrigt. Ett makligt flöde av patienter som i de flesta fallen lades in, om så bara för övervakning under natten.