Termin sex är slut, och det innebär att drygt halva utbildningen är avklarad. Så långt den mest intressanta delen av utbildningen, att komma ut och arbeta med riktiga människor och att lösa riktiga fall. Dock har det varit stor skillnad på avdelning och avdelning, på vissa ställen har vi fått göra mycket medan på andra ställen det tyvärr handlat mest om att sitta av tiden. Roligast var tveklöst akutmottagningen, veckan och jourerna där gav mersmak och jag konstaterade att jag trivs där det händer saker. Enda kruxet var att det var lite för roligt, det här med mat och fasta arbetstider blev definitivt lidande men jag antar att det är något man lär sig. Druvsockerdieten tröttnar man i vilket fall rätt snabbt på. Som bekant är omväxling viktigt, så parallellt med pluggandet så har jag hunnit jobba en hel del, fira ett antal jämna och mindre jämna födelsedagar samt sålt lägenheten.
T6 avslutades högtidligen med att Portföljen skulle lämnas in; ett vid det här laget ganska slitet A4-papper innehållande ett större antal moment som skulle genomföras och signeras under terminens gång. Mina största problem där var dödsbevis och dödsintyg, eftersom patienterna uppenbarligen satte i system att inte gå ad mortem under mina pass. Problemet löstes genom att avliva Test Testsson (OBS – fingerat namn!), som vid blott tio års ålder fick gå hädan i komplikationer från levercirrhos till följd av mångårigt alkoholmissbruk.
Sedan gjordes ett s.k. OSCE-prov som i likhet med tidigare terminer var en stationstentamen med tolv stationer och efterföljande tinnitus p.g.a. visselpipandet som användes för att markera tiden. Fyra av dessa innehöll riktiga patienter (undersökning av sköldkörtel, hjärta, lungor, perifer cirkulation), resten bestod i att man tillsammans med en examinator löste en typ av uppgift (HLR, tolkning av röntgen, EKG och spirometri), eller så var de obemannade (placera ut EKG-elektroder, skriva remiss, skriva recept). Till min stora lycka försvann två stationer. Den ena (urinsedimentbedömning) ”havererade” fem minuter före starten (jag tackar högre makter för detta ingripande), och den andra var en receptstation där man skulle ordinera insulin vilket samtliga studenter misslyckades med.
Avslutningsvis var själva tentan, som bestod av 120 kryssfrågor och som i god tradition genomfördes i någon sorts halvdvala efter alldeles för lite sömn natten före. Det hela avlöpte väl, och jag lyckades få tillräckligt många rätta kryss för att bli godkänd. Kanske är det min grej, kryssfrågor. Jag lyckades ju vinna en tipstävling i Malung för ett par år sen som uteslutande handlade om hembygdsfrågor som bara de sedan generationer infödda förväntades känna till. Fleecetröja från Assi Domän i all ära, men jag får nog säga att den gångna tentan slår högre. För första gången någonsin är jag numera innehavare av en eftergymnasial examen i form av en med kand.
