Verkligheten finns där ute

Allt är inte bara teori på skolan utan vi hinner även med att göra ett par nerslag i verkligheten. I mars blir det praktikdag på äldre- eller demensboende och redan nu på tisdag ska vi hänga var sin läkare i hasorna under en dag. Igår släpptes placeringslistorna och vi kunde konstatera att vi spritts ut över hela Skåne. Jag och ett par andra får till exempel åka till Kristianstad och se hur de har det på medicinkliniken där, andra stackare från olika delar av landet ska uppsöka exotiska platser som Höganäs, Bara och Anderslöv. Idag hade vi introduktion och upptaktsmöte och väldigt mycket handlade om kläder och allmän stil. Piercingar i ansiktet och dödskalletröjor är väldigt no-no fick vi veta.

Mina snoddas uppskattades i övrigt mycket och mellan raderna framgick det att de är en kandidat till "kursens bästa kaka". Vi får väl se hur det går om en vecka. PBLen gick också bra, vi kunde korrekt rabbla upp kroppens motoriska nervsystem, prata störningar och symptom och diagnostisera vår fiktiva men - vilket blev uppenbart när vi kom fram till vad hon led av - numera bortgångna patient.

Eco drajving

I lokaltidningen för en vecka sen stod om 'ecodriving', dvs - översatt till begriplig svenska - miljömässigt korrekt körning.

Jag testade från föräldrarna och hem och blev inte så lite överraskad över att få ner bilen till 0,71 l milen. Och då ingick kallstart och en rejäl bit stadskörning.

Körstilen? Det var bara hatten som saknades. Alltid högsta växeln och försiiiiktigt gasande. Vi pratar inte bara ägg, utan ett benskört ägg. Tack och lov är Volvon råstark och drar bra från 1000 varv.

Idag tänkte jag upprepa bedriften på väg till Lund men fick ge mig, motorvägskörning är ingen hit för förbrukningen.

Dr kakmakare

Dagens heroiska insats var inte att lära sig kroppens motoriska system från hjärna till muskel utan att ställa sig och baka snoddas eftersom jag i egenskap av "veckans PBL-sekreterare" har i uppgift att fixa fika i morgon. Jag kan inte minnas att jag bakat något sen way back in -91 när jag nyss flyttat till Linköping (degen gick aldrig bort från telefonen), så imponeras gärna över min insats för mina kära gruppmedlemmar - jag kunde köpt en kaka på ICA.

Resultatet? Well, låt oss säga så här: den blir helt ok när jag skurit upp den och tar de bästa bitarna med mig. Resten liknar mer något som katten inte ens skulle släpat in. Att hela kakan lutar en aning gjorde också att en del av glasyren rann av den, men å andra sidan sitter den som är kvar desto bättre fast. Jag avstår bildbevis, för er skull.

Men god som attan är den, så det kommer nog att bli bra till slut.

Här har du ditt 90-tal

Igår var jag på 90-talsfest i Lund och det var en rätt så intressant återblick på ett årtionde som jag nästan förträngt. Klädmässigt trodde jag det var större variation men så gott som samtliga manliga gäster (så ock undertecknad) var klädda i långärmade t-shirts med uppknäppt rutig skjorta utanpå. Fem tjejer kom som Spice Girls och i övrigt var det lite av varje. Var vi verkligen så otroligt lika på 90-talet...?

Utöver tacos och Mr Vain fick vi dessutom vinterns sista (förhoppningsvis) snöfall, och det var slirigt på vägen hem. Stackars C som rattade en bil han aldrig kört tidigare medan fyra andra skrek i munnen på varandra hur vi tyckte han skulle köra (lite saktare, mindre vingligt, 70, nej 90) och vart (till höger, nej – vänster, jo höger - DÄÄÄÄÄR). Misstänker att han inte kommer att vilja köra oss igen på ett tag... :-)

Austen vem?

Take the Quiz here!

Wii HLR

Bilden ovan visar ganska väl dagens övningar, HLR på en uppblåsbar docka. Förutom dockan fick vi också en defibrillator i papp med två i snören vidhängande elektroder samt instruktions-DVDer på alltihop. Det är nästan så att man skulle köpa en TV, bara för MiniAnnes skull.

Hjärnstukning

Jag måste lära mig att grundkurs är grundkurs, och inte tro att jag kan få in inflammationer, smärta och smärtlindring (allt på molekylnivå) på två dagar. Efter dagens PBL skulle jag verkligen behövt en skål med iskallt vatten att lägga hjärnan i.

Skönt ändå att det är helg, ska bli underbart att göra absolut ingenting (eller nästintill) under två dagar).

The Attack of the Neutrophils

Så här går det till i människokroppen - en neutrofil nedkämpar två bakterier.



Bo Landin - känn dig brädad!

Som framgår av Wikipedia är neutrofilerna något av kroppens hillbillies eller medborgargardet i Borrby, som skjuter först och frågar sen men ändå gör en del nytta så länge någon håller efter dem.

Filmen visades för övrigt under föreläsningen om inflammationer tidigare idag, och neutrofilens resoluta insats hyllades med kraftfulla ovationer av åskådarna.

Dessa knän

Ny vecka, nummer fyra i ordningen.

De stora skillnaderna mot förra veckan är att det snöar idag och att vi på PBLen för första gången ska ställa diagnos (knäskada; nu hade Anita nästan blivit påkörd av en trottoarcyklande studentajävel, hoppat åt sidan och landat illa) och rekommendera behandling (akut smärtlindring och rehab) istället för att som innan enbart lära oss anatomin. Väldigt kul att ta det extra steget.

Idag har vi även haft ledarskapsutbildning. Kan konstatera att om PBL-gruppen kraschat med ett flygplan i mitten av Lappland hade vi alla varit döda nu. Också en lärdom.

Flås? Flås!

Konditionsträningen gick helt ok. Jag hade 57 i vilopuls, 147 i arbetspuls vilket var något högt men å andra sidan var jag mindre ansträngd än jag borde varit. Så tydligen har jag högre maxpuls än min ålder egentligen tillåter, vad det nu innebär rent praktiskt. Så jag är väl nöjd, och får jag bättre regelbundenhet på min löpning ska jag nog få upp syreupptagningsförmågan en del.

Sämre gick det för kursaren som inte hade en aning om schemat utan cyklade till Gerdahallen som det gällde livet för att vara säker på att inte missa denna obligatoriska övning. Han lyckades komma med i min testgrupp men med 145 i vilopuls blev hans värden kanske inte helt rättvisande. Kursare två klagade på att pulsbandet runt bringan gjorde det svårt att andas, också en bortförklaring :-)

I övrigt har dagen bjudit på två kraschade laptophårddiskar, en "på ett hotell någonstans i Japan", en i Polen. Med en massa logistiskt merjobb som resultat. Trots det har jag hunnit med att besöka frisören och käka älgentrecôte tillsammans med restaurangklubben. Nu försöker jag kombinera middagskoma med genetik. Det går så där, misstänker att jag ska krypa i säng och repetera de sista bitarna i morgon bitti istället.

Ickemotorik

Sammanfattning av fredagens dans:

Det finns lika många sorters salsa som eskimåerna har ord för snö. Enligt den söta flickan jag dansade med, fanns min variant inte med bland dem. Att flytta fötterna i takt och samtidigt vifta på rumpan är helt klart inte min grej här i livet.