I helgen en snabbvisit till Kungsbacka och barndop. I god tid innan (i måndags) fick jag frågan om jag kunde tänka mig att bli fadder. Efter en natts betänketid svarade jag ja. Inga förpliktelser, även om en slant till frökens framtida lyxliv skulle sitta fint, enligt föräldrarna. Och så var det något med att fadderbarnen ärver faddrarnas egenskaper, och mina människovårdande egenskaper ville man ha. Fru K hade tydligen själv fört över sitt temperament till det egna fadderbarnet, föräldrarna var väl sådär nöjda med det fattade jag det.
Nåväl. Dopet gick bra även om jag inledningsvis inte hade en aning om hur jag skulle stå och gå. Jag svimmade inte, och när jag skulle hälla upp vattnet i dopskålen lyckades jag i stort sett pricka in längden på prästens tal. Jag tappade inte heller dopljuset på vägen ut, gick himla försiktigt så det inte skulle slockna tills kyrkovaktmästaren kom springande och halvskrek att jag måste släcka det omedelbums eftersom jag just då passerade under en branddetektor. Alldeles innan vi gick ut fick jag ett fadderbrev i handen. Och det där med förpliktelser var tydligen inte helt sanningsenligt. Längst ner i fadderbrevet står det nämligen: ”Din viktigaste uppgift som fadder är att be för ditt fadderbarn. Gör det varje dag!”. Och så får man ett förslag på bön. Vad som händer om man inte ber dagligen framgick inte, men man kan väl förmoda att orsaken till att BUP är överlastat och dagens 18-25-åringar översvämmar akuten för banala åkommor till stor del beror på att deras faddrar inte bett för dem dagligen. Your guess is as good as mine.
Efter dopet var det Fika. Rejält med bröd och pålägg, och sedan kaffe med tårta och kakor. Och så var det presentöppning. Av oss fick lilla S en sagobok, men för att anknyta till det här med fadderegenskaper fick hon dessutom en bok med förslag på skånska utflyktsmål lämpliga för barn samt – för att anknyta till mitt nördigaste intresse – boken SJ Motorlok T41. Jag slår vad om att sagda bok aldrig någonsin förekommit i dopsammanhang tidigare.
Avslutningsvis skulle vi på hembesök hos hr E och fru K men innan dess var det städning av lokalen som gällde. Fick som straff städa barnrummet där två 3-4 åriga eftersläntrare till stormen Gudrun dragit fram. Sent omsider kom vi iväg och hann få en snabbtitt på det jämfört med vårt gigantiska huset innan vi styrde kosan hemåt igen. En lång men trevlig dag fick sin avslutning.
Och om någon läser denna blogg enbart på dess medicinska innehåll, så avslutar jag med en påminnelse till mig själv (och andra) – glöm aldrig någonsin alkoholanamnesen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar