And the band played on...

Exit grundkursen och enter cellbiologin. Cellbiologin är som utlovats tuffare, men PBL-gruppen är bra och jag har ännu en gång haft turen att få en riktigt bra tutor. Vi har bara haft ett fall än så länge, vilket omfattade cellmetabolismen – nedbrytningen av glukos och fettsyror samt citronsyracykeln, komplett med inblandade enzymer och alla mellansteg… Dessutom var läroböckerna inte ense på vissa kritiska punkter – exempelvis om en viss sammansättning (Acyl-CoA) färdas utanför eller innanför ett membran på väg till nästa omvandlig. Nästan stolt över att vi kom förbi den punkten utan att gräva ner oss i hålet. Skönt med den nya kursen är att det är betydligt fler hål i schemat, i morgon har vi schemalagd tid 8-10, tisdag 8-12, onsdag 10-12, inget på torsdag, fredag 10-15. Gott om egen studietid (jag tar inte ordet ”ledig” i min mun längre…).

Samtidigt är det mycket mer på jobb också. Vi har fått ett nytt datacenter på plats, i måndags fick vi igång nätverket som vi ville och nu ska alla miljöerna i tre gamla datacentra flyttas upp, varvid vi har en hård deadline om en vecka. Så det har blivit mycket jobb i helgen, och igår skulle jag passa lille V en timme mitt på dagen och sedan laga mat och förpassa mig till tapaskväll hos några vänner. Idag uppe med tuppen halv åtta och sedan fortsätta jobba. Min halvtid blev denna vecka 29 timmar… Och då skippade jag helt jobbet under två dagar.

Jag måste nämna lite om studiedagen också. Vi var ju ute på ett riktigt sjukhus (eller vårdcentral), fick ta på oss riktiga läkarrockar och sedan springa efter riktiga läkare för att träffa riktiga patienter. Det var en högst givande dag, som för mig belyste yrket ur många vinklar.

Och jag ska aldrig mer klaga över hur jobbigt det är att vänta på tentaresultat, efter att ha mött människor som väntar på direkt livsavgörande provsvar.