lördag, oktober 26, 2019

Om en utsikt


Vissa pinsamheter gör man – tack och lov – i det fördolda.

För någon månad sedan skulle jag byta framruta på bilen. Från början ett mindre stenskott – en liten stjärna – som inte störde utsikten. Verkstaden menade att rutan måste bytas men jag tyckte det var onödigt och valde att avvakta, men en dag hade det plötsligt uppstått en magnifik spricka genom stenskottet. Och den växte med någon centimeter om dagen. Så det blev att boka snabb tid för byte.

Dagen kom. Bilen lämnades in och jag fick nycklarna till en lånebil i handen. En liten asiat som såg ut och lät som en gammal symaskin och hette något med mikro i efternamn. Krånglade mig in, startade motorn och men upptäckte sen att jag inte kunde lägga i någon växel. Försökte flera gånger utan att lyckas, slog av och på motorn, inget fungerade. Några arbetare en bit bort tittade misstänksamt åt mitt håll. Försökte jag sno bilen?

Efter vad som kändes som en evighet föll polletten ner. Man måste ju använda kopplingen om man ska växla. Då om inte förr insåg jag hur snabbt jag vant mig vid automatväxlade fordon. Sen gick det bra och jag lyckades till och med få till lite flyt i körningen utan tjuvstopp eller uppeldade kopplingslameller.

Tack och lov behöll de inte min bil så länge. På eftermiddagen kunde jag hämta min kära bil igen. Utan koppling. Ordningen återställd.

Inga kommentarer: