I serverrummet kan ingen höra dig skrika, del XXVII

Jag måste omedelbart ta tillbaka mina ord om åtta månaders semester. Det lär snarare bli åtta månaders fäktning mot omöjliga produkter, korkade installationsverktyg och trilskande hårdvara. Idag skulle jag installera Windows 2008 på en virtuell server, och jag kan inte begripa hur något så enkelt kan bli så svårt.

Förutom att jag plötsligt och utan vettig anledning inte kunde ladda hem varken mjukvara eller licensnycklar (dessutom med den oändligt korkade uppmaningen ”contact your administrator” – jag är för böfvelen global administratör i verktyget) lyckades jag också sänka en helt och fullkomligt ren Windowsinstallation. Eller mer specifikt så sänkte den sig själv, genom att en mjukvarukomponent som ansågs som "viktig" (.NET 3.5) skrev sönder en konfigurationsfil. Inga större problem att fixa manuellt - man återställer originalfilen, om det inte vore för det lilla att de sjutton uppdateringar som skett av komponenten sedan dess alla gör samma idiotiskt korkade sönderskrivning. Lägg därtill att databashanteren (SQL Server 2008) jag skulle installera vägrar ha med något att göra som inte heter .NET 3.5 SP1. Att tro att den skulle uppskatta en ny och fin version fyra kunde jag glömma. Det tog fem installationsförsök att sätta den.

Sen gjorde jag tabben att försöka ladda hem saker till servern direkt från Microsofts webbplats. Medan webbläsaren glatt meddelade att sidan minsann var "trusted" med en fet grön bock i läsarens nedankant överöstes jag av varningar om blockerade skript och annat elände, som avslutades med ett kort meddelande om att den av säkerhetsskäl inte tillät nerladdning från den här siten.

Om någon undrar varför jag har halvdruckna flaskor sprit i mitt skåp på jobbet kan ni sluta undra nu. Det handlar om överlevnad.