Möten

I veckan fick vi återigen träffa Riktiga Patienter, den här gången på Orups Sjukhus och utan vita rockar. Vi mötte ett par människor med skador från trafikolyckor och stroke, och fick tafatt genomföra olika moment för att testa rörlighet, känsel och reflexer. Det var inte enkelt, man är rädd för att ta i för hårt när man klämmer, böjer och bänder, och reflexerna satt avgjort inte där de skulle tyckte vi. I och med att allt är så nytt så krymper också fokus, istället för att se helheten snöar man helt in på detaljerna och jag skäms lite inombords att jag ägnade mer tid och att försöka gissa var stroken satt (givet symtomen) än hur patienten mådde egentligen. Samtidigt lämpade sig kanske inte sådana frågor ändå när vi satt sju kandidater med den ensamma patienten.

En bra och givande dag var det hursomhelst, och jag är glad över det stöd vi fått från alla håll – både vårdpersonalen och patienterna var öppna och jättehjälpsamma. Om fem veckor ska vi dit igen och då ska vi också få skriva våra första journalanteckningar.