Amen

Tystnaden den senaste tiden förklaras anatomiplugg. På torsdag har vi le grande anatomiförhör och då ska allt sitta och helst även komma ut i rätt ordning. Alltså lever jag nu klosterliv – där munkarna läser bibeln och tillber Gud Fader grottar vi ner oss i anatomiatlaser och tillber Netter och Feneis som låter oss veta hur vi ser ut inuti. Morfsalarna är överfulla av T2:or och dessutom T3:or, folk sitter överallt, på golv, i trappor och i prång med kroppsdelar utspridda. Det är en rätt morbid känsla, för att uttrycka det milt. För egen del pendlar jag mellan hopp och förtvivlan, i kväll känns hjärnan mer än lovligt förstoppad.