Andas ut

Äntligen måndag kväll. Äntligen vila och äntligen en chans att andas ut. Har ägnat hela helgen åt att flytta våra kvarvarande virtuella miljöer, och sent igår eftermiddag – äntligen – kunde jag svänga förbi jobbet, slå av strömbrytaren för gott och sedan skruva ur och stapla skrotet på en pall som avhämtades i eftermiddags. Skulle även redovisa en artikel för min PBL-grupp idag, vilket ledde till panik först när jag inte hittade artikeln bland mina pappershögar och sedan när jag i all hast svängde ihop min powerpointpresentation på ämnet i går kväll. Det hela mottogs dock väl av såväl grupp som tutor vilket var väldigt skönt. Powerpoint må låta nördigt, men datorn skulle med i vilket fall och det är en fördel att kunna redovisa med ansiktet mot de andra snarare än att stå vid tavlan och mumla. Min handstil är för övrigt väl anpassad till yrket.

Dagen toppades dock av tentaresultatet som blev officiellt vid elvatiden, och vi alla hade klarat oss. Jag hade god marginal till strecket, andra lyckades med konststycket att plugga exakt så mycket att de klarade ribban med endast en halv poängs marginal. Respekt. Det var för övrigt på tiden att det blev klart, jag har sovit dåligt i natt och bara drömt om tentan. Och för varje drömcykel fick jag lägre och lägre poäng.

Nu ska jag städa och slappa och titta lite på denna veckas studieuppgift, i morgon klockan 0700 ska jag praktisera på demensboende.

Helg, redan? Huh?

Fredag igen, och den här veckan vill jag helst slippa igen. Har flyttat maskiner mellan vårt gamla och nya datacenter, och det innebar sena kvällar för att kopiera all data utan att störa driften, och sedan tidiga morgnar för att dubbelchecka allt och därefter finnas tillhands ifall någon skulle få problem. Ty risken var stor – ny arkitektur, nya nät och nya brandväggar – men problemen har varit förbluffande få och nu återstår bara fem miljöer att flytta innan jag släcker ner den gamla maskinen som orsakat så mycket magont de gångna tre åren.

Dock – bristen på sömn var inte riktigt bra för studierna och jag kände mig inte helt redo för PBL-redovisningen idag egentligen. Men allt gick – återigen – förbluffande bra, och jag insåg att det min teflonimpregnerade bomullshjärna lyckats suga upp ifråga om elektrontransportkedjan, protongradienter och Gibbs fria energi var ungefär på samma nivå som de andra.

Efter lunch hade vi avslutande föreläsning om metabolismen, nu kan jag med gott samvete lägga detta åt sidan. I alla fall under kommande vecka, under påskveckan tänkte jag hålla mig från jobbet och istället försöka plugga in det här så det faktiskt sitter där.

Dessutom fick jag skattebeskedet idag, vilket givet förra årets höga räntenivå ger ett betydande belopp tillbaka. Bra inför höstens pluggande om inte annat.

And the band played on...

Exit grundkursen och enter cellbiologin. Cellbiologin är som utlovats tuffare, men PBL-gruppen är bra och jag har ännu en gång haft turen att få en riktigt bra tutor. Vi har bara haft ett fall än så länge, vilket omfattade cellmetabolismen – nedbrytningen av glukos och fettsyror samt citronsyracykeln, komplett med inblandade enzymer och alla mellansteg… Dessutom var läroböckerna inte ense på vissa kritiska punkter – exempelvis om en viss sammansättning (Acyl-CoA) färdas utanför eller innanför ett membran på väg till nästa omvandlig. Nästan stolt över att vi kom förbi den punkten utan att gräva ner oss i hålet. Skönt med den nya kursen är att det är betydligt fler hål i schemat, i morgon har vi schemalagd tid 8-10, tisdag 8-12, onsdag 10-12, inget på torsdag, fredag 10-15. Gott om egen studietid (jag tar inte ordet ”ledig” i min mun längre…).

Samtidigt är det mycket mer på jobb också. Vi har fått ett nytt datacenter på plats, i måndags fick vi igång nätverket som vi ville och nu ska alla miljöerna i tre gamla datacentra flyttas upp, varvid vi har en hård deadline om en vecka. Så det har blivit mycket jobb i helgen, och igår skulle jag passa lille V en timme mitt på dagen och sedan laga mat och förpassa mig till tapaskväll hos några vänner. Idag uppe med tuppen halv åtta och sedan fortsätta jobba. Min halvtid blev denna vecka 29 timmar… Och då skippade jag helt jobbet under två dagar.

Jag måste nämna lite om studiedagen också. Vi var ju ute på ett riktigt sjukhus (eller vårdcentral), fick ta på oss riktiga läkarrockar och sedan springa efter riktiga läkare för att träffa riktiga patienter. Det var en högst givande dag, som för mig belyste yrket ur många vinklar.

Och jag ska aldrig mer klaga över hur jobbigt det är att vänta på tentaresultat, efter att ha mött människor som väntar på direkt livsavgörande provsvar.